Lördag morgon
Jag hade ett intressant snack igår om hur man ska förhålla sig till dagens urarmade svenska fotoklimat.
Några fakta, gör du en fotobok idag, kostar typ 150 000 kr att trycka en bok på 50 sidor i bra tryck o upplagan är kanske 700 ex, så säljer du 200 ex. Är det värt att göra en sådan satsning då ingen skriver om det, ingen snackar om det, ingen bryr sig förutom släkten och några kompisar.
Jag har gjort femtio böcker, de senaste 25 har jag inte ens tänkt tanken att de ska sälja. Jag räknar helt enkelt med att de INTE ska säljas en enda bok. Jag tjänar inte heller en enda krona på att göra en bok. Inte en femöring, men jag lägger inte heller ut något. Jag satsar på att folk kollar på mina böcker på nätet och vissa böcker har haft uppåt 20 000 betraktningar. Det normala efter första veckan är något mellan 1000 och 2000 betraktningar om det inte är Mullvaden för då drar det verkligen iväg. Senast jag la upp texten från boken Fotograferna var det ca 3000 pers på tre dagar som var inne o kolla. Förr så blev man recenserad. Inte idag. Jag skrev ju om min utställning på Nordiska år 2000 som fick uppåt hundra recensioner, många dubbelsidiga och ett antal besök på radio och tv.
Så, hur gör man? Att folk kollar ens böcker på nätet är fint, men det ger inget längre intryck. Det som ger intryck är en bok i handen. Det är bara så, en riktig bok är en gåva för livet. Att se på nätet är som mjukt skitpapper man kastar bort.
Förr i tiden då varje krona var livsviktig for jag runt stan och försökte sälja in mina böcker överallt. En bok där, två där, men efter några år med det där så ledsnar man ju totalt. En dags arbete och man har tjänat 200 kr, helt meningslöst.
Så, jag säger återigen. Vad gör man? Det finns folk som tror dom är smarta och säger: Gör snygga vykort. Visst, jag säger bara, de vet ingenting.
För mig återstår bara en sak: Sälja printar. Jag blir allt mer tveksam till att ha workshops därför de är som att undervisa folk i något som inte finns. Jag vet att det viktigaste går inte att undervisa om, bildsynen. Det är som en gåva, precis som musikalitet, det finns och kan renodlas, men det är väldigt få som har bildsyn. Att man kan lära sig det tekniska stämmer och vissa attityder stämmer också, men det är ingen idé om grundbulten saknas: bildsynen.
Iransmällen, så sorgligt, så onödigt. Jag måste erkänna att jag förstår verkligen inte SD-attityderna. OM de nu är för ett kristet samhälle byggd på Jesus grund, så verkar de ju helt ha gått fel. Har de någon hum om hur Jesus agerade, hur han fördelade till alla, svart som vit, grå som gul, hur hela hans väsen handlade om att alla skulle vara i gemenskapen.
Hur fan har SD missat det? Hur fan har SD missat kulturen? Om det är 25 procent som röstar?? på SD, vad har de för kultursyn? Jag menar hårdrockare, alla artister i i världen i princip, avskyr ju SD. Jag brukar tänka på det då jag ser samlingarna i Vita huset med musiker, där det finns många klipp på Obama och fantastiska musiker, de bästa, Aretha, Clapton, BB King osv, osv,, Trump skulle fan inte kunna få en enda musiker att spela för sig. Förstår man inte den insikten?
Som sagt, denna lördag morgon är insikternas morgon.
