Kaffebar, once upon a time

Kaffebar på Hornsgatan, en gång i tiden. Jag hittade några lådor och hittade några gamla minnen. För en människa som mig, som inte har ett kontor, är kaféer livsviktiga. Det är där man lever, man går till jobbet, där allt föds, ibland.

Kaffebar var ett sådant ställe, låg på Hornsgatan, finns fortfarande kvar. Jag bodde på Maria skolgata och gick de två hundra metrarna ner längs Rosenlundsgatan för att sitta en timme på fiket.

Ibland ser jag någon vän, träffade tjejen med det bullriga håret på Atens flygplats, annars är det dött. Jag har ju bytt Mariatorget mot Nytorget( ett dåligt byte) och en del av vännerna lever inte längre.

Jag plåtade aldrig aktivt men det slank iväg ett skott då och då, tillräckligt för att skapa ett minne i tiden.