Kastro

Kastro, vårt första egna ställe på Naxos. Vi bodde högst upp i den gamla staden. Då båten kom hörde man hur kättingarna rasslade då ankaret åkte i vattnet. Vi såg åt två håll, Mykonos och Ios, ett fantastiskt ställe där vindarna aldrig stod still. På nätterna då jag gick hem i de branta trapporna spelade min nästan 90-årige granne Bach, en ringlande ton som rann som ett regnvatten ner till Paralian, den stora gågatan i hamnen. Jag gick mot musiken och då jag kom till det lilla torget, högst upp, kom vinden farande som en sval, kylande filt de sista femtio metrarna till porten och vårt flera hundra år gamla hem.