Vad är det som gör förändringen?

Inom fotografin tror jag det är formatbytet som gör den största förändringen hos en fotografs bilder. Om man byter kamera, går från leica till Wideolux, typ Koudelka, så blir det andra bilder. Om man går från småbild till Hasselblad, typ Corbijn eller Mary Ellen Mark så blir det andra bilder, mycket tråkigare om Ni frågar mig. Om jag vet att jag ska plåta en sommar med ultravidvinkel så bli det andra bilder än med 35 mm vidvinkel. Det är bara så. Det är som att växla mellan akustisk och elektrisk gitarr. Alla instrument har sina styrkor och svagheter och det är det man väljer dom utifrån.

Annars?

Eu-val. Jag skiter i det. Det räcker nu, har liksom fått nog. Det är ju bara att konstatera att vårt samhälle har nått sin topp och packar ihop i en satans fart. Överallt pågår förändringen. Folk äter annan mat, mindre kött och snart är fisken adjöss också, mest för att vilken fisk ska man äta? Torsken på upphällningen och den sk laxen är ju ett jävla miljöproblem idag. Ingen vettig människa köper ju odlad lax längre. Inom en snar framtid är kött och fisk lyxvara i affärerna, och sk fisk och köttalternativ, blir det man har råd med.

Jag funderar mest på när arbetsmarknaden ska rasa ihop och bostadsmarknaden. Vi står ju inför ett faktum att det är för dyrt, för 99 procent av alla, att bo. Varför envisas man då med att fortfarande stödja de ytterst få som har råd? All vettig bostadspolitik borde ju satsa på alla!

Paulsens artikel om varför det är så svårt att häva vår tids depressioner tycker jag är en av de viktigaste texterna jag läst för det är verkligen ett slags hopplöst tillstånd i Sverige. Otroligt konstigt att säga det, men våra ungdomar har fastnat i någon vansinnig knivsax. Svårt att bo, svårt att hitta jobb, svårt att förstå hur man ska hantera miljöångesten, svårt läge, finns så lite roliga grejer att sikta på.

Och samtidigt finns allt där, allt det man vill göra, men matas man med att man som 25 åring ska se över sin pension, eller spara till ett lån på en bostadsrätt för 3 mille, så känns ju verkligheten helt absurd. Ingen ung människa ska väl planera för sin ålderdom. Livet ska levas och levas ordentligt.

Annars då? Jag ser mina vänner från workshopen på Naxos. Jag ser hur det omedelbart så fort de lämnar Naxos fortsätter att fotografera. Det är intressant att se.

Jag fortsätter att utröna min nya mobil, huawei, mate 20 pro. En helvetiskt snabb och skarp glugg, ruskigt bra. Supervidvinkeln, motsvararande 16 mm drar skarpt, som en Leica 21 mm och sedan kommer nästa grej, ca 30 mm, min arbetsglugg och den har också ett teleläge, men det är som med allt sådant, det bara skit, men från 16 mm till 50 mm, är det kanonglugg. Jag testade att köra den på 1600 asa och som sportkamera. Det gick, men är väl inte riktigt grejen. För mig är en sådan här kamera en slags porträttkamera, en som man tar till då man hänger ute, på bar eller fik och man vill ta en bild rakt av på någon. Då funkar det perfekt.
Om man säger så.