Life is on a rock

Man har sina dagar. Igår fick jag ett ryck, letade upp en liten magväska för att stoppa kameran i. Det värsta är alltid att släpa med sig den där kameran överallt. Jag hatar att ha kameran runt halsen, fult är det också. Jag vill ha den dold tills det blir dags att plåta och plötsligt kom då magväskan fram, en diskret liten sak som jag vrider bakåt så den ligger bakom ryggen och då ser ingen någonsin att man har en kamera. Ett annat sätt är att sätta kameran på axeln, sätta jackan utanför och då har man kameran som hänger innanför jackan. Också ett skönt sätt att bära sin lilla kamera. Däremot runt halsen eller på axeln är alltid jobbigt.

Gud vad jag kan längta tillbaka till det analoga. Nästan alla digitala filer är så förbannat fula, den här har jag kört i någon film på 1600 asa för att få upp lite struktur, tål inte det digitala uttrycket. Jag kollade på min mobil också, autoiso denna fullständigt värdelösa uppfinning. Plåtade en helikopter, autoiso väljer 50 asa, klart helikopterns rörelser blir oskarpa men som tur finns det ett pro-läge och där sätter jag in 400-800 asa som standardiso och så löser man rörelseproblematiken. Man ska ha klart för sig att mycket inom den fotografiska tekniken är inte utförd av fotografer utan av tekniker som verkar ha noll koll på läget.

Nu är klockan snart 08 på morgonen och jag ska väl köra ett cykelryck, men det är  svårt att hitta motivationen i det gråmulna. Jag gjorde ett EU-valtest, svarade faktiskt ingen åsikt på det mesta och lika förbannat var V mitt alternativ. Säger det något? Vilket jävla mesigt val och valaffischerna som sitter i allén utanför mitt fönster är ju rent parodiska. Lagom, man ska göra EU lagomt?

Nej, man tror inte det är sant.