Hippietime

Häromdagen blev jag inbjuden till en Hippiegrupp på Fejan. Det tyckte jag var underbart. Det betyder något, att något är på väg att återvända och ska jag säga vad jag tror så börjar det dra mot slutet med alla dumma konsumtionsgrejer. Det känns inom politiken också. I mina fötter känner jag vibben av att tokhögern faller ihop och hippiesarna kommer tillbaka.

Jag har aldrig varit riktig hippie, men jag har alltid älskat hippierörelsen, de vackra kläderna, musiken, det fria sexet, livslusten. Däremot har jag ju aldrig varit mycket för droger. Jag var kanske för mycket fotograf för att vara hippie, för kalkylerande. Jag älskade Träd, gräs och stenar, Kebnekaise och andra sköna band, men framför allt gillade jag Led Zeppelin, Hendrix, Cream Mountain, Felix Pappalardi, Janis Joplin och min favofotograf var Don Mccullin och Jim Marshall.

Idag för jag traditionen vidare och lyssnar på Humble pie eller Beth Hart. Kan köra " I need no doctor" på högsta volym i timmar. Vilken låt, vilket drag.