Som att gå på fiket och bli skitnödig direkt man tar en kopp kaffe. Känns inte så kul. Eller att man ljuger för sig själv och säger att det är ganska kallt ute så jag skippar och cykla och så kommer man ut och det är riktigt varmt.
Det är svårt att ställa om skallen. Så enkelt är det med det. Man jobbar i min ålder, i alla fall jag, med olika parametrar. En slags åldersstress: jag måste bli klar med det här, men på andra sidan: Brådska skymmer sikten.
Du står med ett ben i varje läger. Göra klart eller låta det ta ett tag till. Det som lönar sig bäst är nog att bara släppa det hela och låta det rulla i det tempo det tar. Det är ju nämligen så att allt man föreställer sig blir klart eller så blir det inte klart. Det är en gräns man flyttar men som ständigt ersätts.
Jag kollar resor, Santa Fe, om man ska vara borta en månad, tre veckor, så blir det ganska dyrt. Jag måste fixa ett boende. Resa och bil kostar inte så mycket, men boendet. Jag skulle också vilja skippa storstäderna, typ NY, möjligtvis, San Fran .... jag fattar fortfarande inte hur folk kan tycka det är intressant att åka till NY, alla gör ju samma sak som kommer dit. Går omkring som bönder och kollar på skyskrapor och besöker samma platser som alla andra. Typ åka till Paris och gå till Eiffeltornet...är inte sådant passé numera. Jag säger som Bresson: en resa under en månad är ingen resa.
Nog om det.
Det snackas om polisen och klacken. Okej, ta då det här exemplet. Cyklade förbi Mariatorget och det är ett jävla liv, en massa snubbar som försöker starta slagsmål, givetvis fotbollssupportrar. Jättegulliga typer, varför kan man inte bara erkänna att de flesta sk klackar är ett gäng jobbiga, minst sagt, skitjobbiga typer. Kolla på de här sötnosarna, ser väl schyssta och hyggliga ut?
Jag gick längs Skånegatan, känner knappt någon här längre, förr sa man hej var tionde meter. Hittade plötsligt en polare som satt och käka indiskt i solen: Hej, sa hon, så länge sedan man såg dig och sedan så snackade vi lite om förändringen. Min polare är en riktig snygging, men både hon och jag faller liksom ur ramen om man kollar på de övriga klientelet på gatan. De andra ser helt pomaderade ut, säkert någon ny, svindyr tvål som är ekologiskt perfekt, hitforslad från typ Peru. Mina polare känns alltid som de ruggigaste typerna på gatorna och då är de ändå väldigt vackra och fina, men har liksom inte lagt en mille på övre medelklasskönhet. Det är på ren svenska jävligt konstigt hur mycket folk det finns som pudrar sig och putsar sig och köper dyrt bara för att sitta och glo och se dyra ut.
Annars då? Så är det ganska perfekt.
