tisdag 22 maj 2018

Tisdag

Far o son på Twang, fiket där man säljer och lagar gitarrer.

Såg att Mr Åström skickade in bilder till Arbetets museum. Det är en slags dokumentär touch på den kommande utställningen. Det var fina bilder men museet förstår jag mig inte riktigt på och hur många jobbar dokumentärt idag. Jag kan max räkna ihop fem, sex namn.

Det ska bli intressant att se hur den utställningen utvecklar sig. Om den visar på några nya spår eller om den klamrar sig kvar i det gamla tankesättet att göra dokumentärbilder. Eller är det så att det dokumentära språket finns någon annanstans?

Zlatan, jag kan känna sorg för honom. Först bygger han upp en fantastisk karriär, sedan börjar han för några år sedan rasera den långsamt med ett slags hyperego och nu är han ju bara en tragisk idiot.
I varenda reklaminslag som kommer på skitkanalerna dyker han upp och kränger den ena prylen efter den andra. Det är precis som han lämnat hjärnan hemma. En kille med sådana enorma inkomster
står och säljer ut sig fullständigt. Varför?

Det är en sak jag inte förstår.

Det sägs ständigt att Sverige går så otroligt bra, läste det senast i DN i morse, men varför känns det inte så. Varför känns det som om det långsamt är på väg åt helvete med allting. Skolan fungerar inte, pensionerna är ju het knäckande dåliga för alltför många, sjukvården vacklar, förlossningsvården vacklar, klassklyftorna ökar, integrationen är ett frågetecken,  SD, ett rasistiskt parti, är den näst största i Sverige, unga människor verkar inte ha mått så dåligt som nu på flera generationer och boendet verkar ha kollapsat.

Jag kan ha fel, men jag fattar fan inte vad det är som går så bra när man känner i alla porer i kroppen att något är fundamentalt fel.
Jag förstår det inte. Så enkelt är det.