onsdag

Jag tog metron så långt norrut jag kunde komma från Bilbao. Hamnade i en liten by, har svaga minnen, men jag minns att sängen hade en tjock madrass som delade sig i mitten så den var omöjlig att sova i. Ett litet torg, en gata man gick över och sedan havet.

Tror jag måste kolla på kartan var jag var, men det var ganska fint.

Det är lite sorgset idag. Fine Arne G gick bort. Känns väldigt onödigt och sorgligt. Han hade en fin utställning på gång också. En bra man, som jag träffade en gång eller två. Han brukade bo med sin fru i en husbil i Tanto då de kom till Stockholm. Ett fint par, en fin människa som jag tyckte om direkt.

Jag kan inte säga annat än att jag de sista dagarna känt en otrolig irritation. Måste vara pollen, måste vara självrisken på bilen, måste vara något.

Nu har jag ju i alla fall läst Lundell och inte för att vara elak, men den här boken är nog den mest ointressanta han skrivit och då vet man att han skriver bra som fan i normalfall, men jag känner igen grejer som kommer med åren. Man reflekterar för mycket bakåt, man är inte med framåt för det är framåt det intressanta finns. Inte bakåt, det är minnen. Inte att förakta, men ska man säga något måste man vara med i tiden och delta i tiden och det blir allt svårare ju äldre man blir och en enkel anledning till det är att man intresserar sig inte så mycket för det som pågår. Man känner igen det mesta, för det är som gammal skit i nya former och det har man redan gjort.

Det är ingen kul insikt, men lite åt det hållet är det.