Framtiden

Jag tänker ofta att jag ska sluta fotografera. Mest för jag inser att jag kommer aldrig att kunna göra något som Mullvaden eller Skogsnäs eller Stockholm blues mer. Jag måste göra något annat och då jag ser vad jag gör så kan jag ledsna på mig själv.

En som jag kan få fantastisk inspiration av är David Alan Harvey, kolla det här klippet. DAH har lyckats transportera sig från stillbilden, han gör fortfarande fantastiska bilder och han lever ju för att göra bilder, men det intressanta numera med hans arbeten är vägen dit. Hans Instagramstories, hans små inlägg, typ det ovan,med text och bild.

Han gräver fram och tillbaka, nya bilder, gamla bilder. filmer, allt passerar utan urskiljning och jag kan inte riktigt förklara varför det är så bra, givetvis för att han är en grym fotograf, för att han lever som han vill och där han vill och på det sätt han vill.En mycket kärleksfull människa som älskar sina barn, barnbarn, katter, vänner, en kille som verkar ha ganska små krav på livet men ändå håller igång non stop.

DAH är nog min största inspirationskälla, just för att han gör allt hela tiden. Han bryter en ny mark som är mindre pretto och delar med sig hela tiden.

Ja, han kan vara något att kolla på. I dagens bild skriver han om Mike, som inte finns på nätet, som har eget galleri där han bor och klarar sig på att sälja sina egna bilder. Jag tycker det är vackert, en fantastisk story.