A cat in the window

Den här katten och hans syrra överlevde ju inte ett år på Naxos, men de var fina så länge jag såg dom. De låg ofta i mitt fönster och kollade på vad jag gjorde. De var faktiskt enormt vackra och härliga djur men någon slags kattförkylning gjorde slut på dom.

Det är söndag och nu känner jag också av pollen. Det är ett jävla gissel för många. Vissa år lider jag, andra mindre. Det är en slags trötthet man inte kommer åt förrän midsommar är passerad. På Naxos finns inte pollen. Det är en befrielse.

Det är vid den här tiden varje år som jag brukar sluta blogga några månader och det mest för jag inte har så mycket att säga, jag spar mig till hösten då jag ligger i det vita huset på Naxos och ser hösten komma i slutet av september. Då är det vackert att skriva blogg.

Jag vet vad jag ska göra. Det är fint.