måndag 7 maj 2018

Måndag är alltid bäst

Paris 1969.

Igår tog jag mig tio minuter på partiledardebatten. Det är möjligt att jag sett för många, men efter tre minuter har man ledsnat. Det jag ändå tänker mest på är hur usel Löven är och hur svårt det verkar vara att förstå att integrationen är viktigare än migrationen. Att vi får de människor som kommit hit att bli de fina medborgare vi vill ha. Istället läggs all energi på att snacka om mer murar.

Murar rivs alltid. Murar har alltid rivits.

På middagen igår sa polarn det enda vettiga jag hört om politik på länge: Hur ska vi ha råd med vårt moderna samhälle?

Det måste finansieras och det måste vara en kollektiv finansiering. Om de rikaste inte vill vara med utan hittar privata lösningar hela tiden så är inbördeskriget det sista steget. Jag tror på medborgarlön och något nytt tänk som inte ser produktionen som en evig vinstmaskin. Vi kanske måste börja fråga efter behoven, de riktiga behoven.

Igår på nyheterna var det snack om att de privata bostadsbolagen inte vill bygga eftersom folk inte köper de svindyra lyorna och bolagen inte tjänar några pengar. Kan man dra några slutsatser av det? Jo, att byggandet ska skötas av staten, samma gäller skola, vård och järnvägen. Så fort inte profiten är tillräcklig så lägger de privata initiativen ner. Man kan inte bygga ett samhälle med den synen på medborgarna.

Ja, det blev visst lite politik.  Igår tog jag ut min racer, det var på tiden. Jag får inte cykla enligt doktorn men det skiter jag i. Man kan inte lyssna på alla, man måste lyssna på sig själv. Däremot satt jag inte på sadeln, jag stod och cykla. Kändes fint.

Jag kanske måste göra mig av med min älskade katt, den lilla ettåringen från Naxos. Vi har ett barnbarn som är allergiskt så är det någon som är intresserad så maila mig. Jag är verkligen kär i det här lilla odjuret så det måste vara en människa som älskar djur,,,,

All the best och som sagt: Måndagar är den stora befrielsen.