247 bilder
Jag skickar iväg mina 247 bilder till förläggaren som ska göra bok. Vi får se hur det slutar. Alla har en egen stil. Polarn visar en video med Matt Black. Han jobbar så vidvinkligt, typ 24 mm och sedan bygger han upp bilden från första bildkanten över hela ytan, till baksidan. Very straight on the edge, rakt på. Starkt, ungefär som Gilles Peres bilder såg ut en gång i tiden.
Ibland tycker jag min bildstil är så vek, så mild och försiktig, men då glömmer jag bort att jag vandrar i en tradition av Kertesz, Bresson, Strömholm, alla dessa med försiktig bildstil. Det finns en annan, mer laddad bildstil, Koudelkas första bilder, Klein, Peres, några japaner, och i dag också Matt Black. De laddar bilderna med energi med hjälp av objektivets uppbyggnad. Jean Hermansson gjorde också det med sina byggjobbarbilder som för det mesta togs med 21 mm,,,
Jag tog några sådana bilder också i Stockholmblues, med 21 mm, det blir ett jävla drag,,,men som med allt, det är svårt att splittra sig. Om man jobbar som Matt Black måste man hänga fast vid det konceptet, ha den bildstilen i ryggslutet, inte hålla på och köra tele ena sekunden, 35mm andra och 21 mmm som mest och vanligast. Det blir skit. Konsekvensen handlar om att välja ett objektiv som passar ens kynne och börja berätta med det. Då har man något som fungerar utifrån hur man ser på livet och motiven.
Jag är kluven, jag skulle vilja vara som Matt Black, Gilles Peres, mfl , jobba med stor vidvinkel, men på något vis passar inte den stressade bildstilen mitt psyke så därför bir det 35 mm, varken mer eller mindre. Det är ett lugnare sätt att se på livet, så är det bara.
