Plötsligt händer det...

Det är den sista biten upp till Filoti som är den värsta. Jag har lagt på nya, tjockare däck för att det ska bli bekvämare på den skrovliga asfalten. Jag har varit ner till Mikri Viglia och vänt, på vägen hem ville jag inte köra förbi de stora schäferhundarna som brukar jaga mig och som jag funderar på att skjuta med en elpistol om de någonsin mer kommer efter mig. Jag borde fan skära halsen av de där jävla hundarna och den där jävla idoten med sin Mercedes som inte kan sköta sina hundar.

Det är sådana tankar som tar mig uppför backen mot bageriet i Filoti. Det visslar till på utsidan, Panagiotis i sin röda Trektröja dyker upp. Kalimera, Mike, säger han och susar vidare på lätta växlar. Panagiotis är en seriös kille, allt är up to date och snyggt.

Möter prästen, lika fet som alla andra präster i Grekland. Snacka om att ge till andra kan väl gå an, men prästjävlarna är fetare än konstgjord lax. Där ligger man inte på latsidan då det gäller att svulla.

Har ni sett den där reklamen på burken, där nån vinner högsta vinsten och köper en halv ö. En dag händer det, tror jag reklamdevisen heter. Minns det nu, det jag skrev.

Går in på bageriet. Den vackra, rent ståtliga kvinnan bakom disken kollar in mig. Sedan ler hon och säger de förlösande orden. ” You have an exellent body, very fantastic body”.

Vad ska man svara på det?  Jag köper mitt bröd. En dag händer det. 

Jag passerar Panogiotis som stannat utanför fiket vid platanen. Han ser seriös ut och jag ler lite lurigt och känner hur det varma brödet värmer mot ryggen då jag glider ner mtot Halki och morgonfikat.