Den gamla historien
Jag går igenom 30 års fotograferande i Grekland. Det blir något speciellt, en historia om kärlek, förlorad kärlek, vunnen kärlek, förlorad kärlek, vunnen kärlek,,,,,ett evigt pågående förhållande till kärleken.
Mitt Grekland, min kärlek, mitt liv.
Hur jag än vrider och vänder på det så handlar alla bilder om längtan, erövran av längtan, kärlek. Det är väldigt lite sand och strand utan allt är längtan. Ibland då jag ser Instagram, Kalimera och andra ställen där man visar sina greklandsbilder, så slås jag av gapet mellan bilden och längtan, meddelandet.
Man uttrycker en längtan men man sätter inte ord på den. Är det inte det som är konstens uppgift, att skala av löken, komma till kärnan? Längtan, död, födelse, kärlek, hat,,,de starka sakerna, det som driver oss, skala av löken, komma till kärnan.
Rädsla driver oss men rädsla är den perfekta kamraten i jakten på sin egen sanning. Jag såg en kamrat häromdagen som skrev ett långt inlägg om panikångest. Jag kunde relatera till allt, kände igen allt, men vet också att jag passerat allt och varför har jag gjort det? Det räcker inte med analysen, man måste göra det också, arbetet, dvs bli social. Inga ångestproblem löses genom isolering, allt handlar om att socialisera, till varje pris komma ut ur sig själv.
Tyvärr, hårt men sant, däremot kan det bli stunder då det skiter sig, men det får man ta. Som en alkis, att sluta dricka är en grej, att fortsätta vara nykter en annan. Ett jävla jobbigt arbete helt enkelt och allt handlar om valet, att man väljer. Det är som med konsten, man måste välja, inte bli vald, man måste göra arbetet.
Längtan, kärlek, oerhörda krafter, sex, ännu starkare kraft. Den överlägset starkaste. Ibland kan jag bli lite trött på moraliserandet, typ sexmissbrukare osv... Visst, jobbigt att vara sexmissbrukare kanske, men snacka om lindrig sjukdom i jämförelse med många andra. Man måste se skogen bland träden eller hur man säger? Man kan göra analysen, klarar alla, men arbetet är något annat.
En blogg om vad? Det viktigaste i livet? Längtan, kärlek och arbete. Troligtvis är det så att mycket rår man på men just detta är en evig kamp och kanske ska också så vara?
