Masterclass

Kollade lite på Werner Herzogs Masterclass. Han är inne lite på samma som jag säger. Du kan lära dig de flesta grunderna inom film, eller foto, på två veckor. Det andra, det svåra, den mänskliga kemin, den kan man nog inte lära sig i skolan, den kommer bara genom det mänskliga umgänget.

Jag har ont i huvet. Barcelona, står fan inte ut. Vad är det för skitsnack om yttrandefrihet? Nu ska det demonstreras av nassar eller halvnassar på Medis, samtidigt som afghanska ungdomarna ska ha något annat på gång. Jag fattar inte hur fan snuten kan låta dom komma dit.

Samtidigt kollar jag på vitmaktdemon i USA, snuten står bara och ser på, medan nassarna är helt beväpnade. Varför mejar inte snuten ner dom?

Det är ju underbart att vi har yttrandefrihet, men det bygger väl på att vi har vettiga åsikter? Du får gärna vara vänster, eller höger, men fan inte nasse. Nazism och nazistiskt tankegods ska ju vara förbjudet.

Jag har ont i huvudet, det har jag och fruktansvärt deppig över Barcelona. Så mycken tid jag spenderat i dessa kvarter.

Jag var inne på något annat idag också, att göra böcker. Jag gör mina böcker på Blurb och det finns dom som har åsikter om det. Jag har också det och jag skulle gärna göra böcker på vanliga, riktiga förlag, men så ser inte verkligheten ut. Vi tvingas allt mer ut på internetförlagen därför att det riktiga förlagen vill inte ha med oss att göra och jag har full förståelse för det eftersom ingen köper fotoböcker och det är oftast ren förlust för förlagen.

Alternativet blir då Blurb och annat. Jag vet inte om det någonsin kommer att ändras och jag har gett upp de andra, riktiga förlagen. På samma sätt som jag nog har gett upp att ställa ut. Det är fint med de små utställningslokalerna men jag lockas inte att gå in i nån liten skrubb och kolla på tio bilder. Det är inte min grej.

Ja, jag har ont i huvet. För mig är berättelsen allt, storyn, texten och bilden, enkelheten. Jag trivs inte heller med att göra böcker som ska köpas av folk med massor av pengar. Jag vill nå någon annanstans och då är nätet bra, billigt och demokratiskt. Den ende som ständigt förlorar på nätet är ju fotografen, musikern. De får aldrig betalt, men det är väl det priset vi alltid har betalt.