Hemingways katter
Hank D, tipsar mig om Hems katter. Han hade ju massor med katter på 
Key West och snacka om att han hade snyggt hus. Såg att tempen där idag var 32 grader, samma temp som DAH hade i Outerbanks. Själv hade jag 29 men jag var ju ute ur räkningen. Getingsticken tog sin toll.

Det har varit 14 dgr utan styrning, mest plågor, stick o jävulstyg men nu räknar jag med att solen ska stiga över zenit åt mitt håll. Jag vill ha discplin och det har jag haft, men just bara det och sängen pga pain i alla jävla kroppsdelar.

Vi diskuterade litteratur kring matbordet en kväll. En ung begåvad människa som läst mycket och visste mycket, men kanske inte så mycket livserfarenhet. Jag sa att jag har svårt för allt som inte har handling, leder någonstans. Det finns ju massor med litteratur, typ Sara Stridsberg eller Knausgård, som är vältaligt och enligt mig så jag träigt så man svimmar. Han gillade K o S och det gillar många, men jag orkar inte med litteratur som skriver tre sidor om att klä på kidsen då det ska gå till dagis, eller litteratur som står och stampar på samma flck, typ Stridsberg eller Modriani. Typ dom åker tunnelbana och så stannar den och så åker dom hem och så stannar tuben igen. 

Inget ont i det, smaken är som baken. Jag behöver något annat. Vi snackade om intensitet, hur viktig intensiteten är i ett konstverk. Giacometti är urtypen för koncentrerad intensitet. Dessa små, smala grejer som har en styrka värdig elefanter. Eller Koudelkas bilder från Exil, en del till synes enkla, men ack så explosiva. 

Det är många fotografer idag som skapar styrka och intensitet genom tekniken, man skruvar upp, frågan är bara om det håller i längden. Frågan är också vem som tittar på bilderna. Många unga fotografer är ohyggligt osjälvständiga. De säger ja och amen till allt. Tänker de den egna tanken tillräckligt. Jag frågade en kille för en månad sedan. ” Jag vill vara so JH, sa han” ” Varför det , sa jag”. 
Han kunde inre svara på det. 

 Jag hade mina idoler. Jag ville vara som Hemingway, inte ha katter, men resa och skriva. Jag längtade att vara som Strömholm, ha tre ställen att bo på, turnera mellan platserna, som var inredda på samma sätt. Jag ville vara som Don McCullin, resa mellan härdarna och  göra personliga, känsliga grejer. Idag vet jag min egen väg, men jag visste varför jag ville göra ditten eller datten.
Förr var en journalist eller fotograf något viktigt, en budbärare.  Jag ville vara en sådan. Idag har jag svårt att se några sådana, kanske gick lusten ur mig då CNN gav bort små filmkameror till folk i konflikterna, så de kunde filma och kanske vara kanonmat på samma gång.

Tiderna förändras. I natt vänder solen, det blir max 23 på natten i Key West, här blir det samma. Jag sover under samma himmel som Hemingway, och under samma himmel som dig. Tänk på mig är du snäll så ska jag tänka på dig

Populära inlägg