tisdag 1 augusti 2017

Den konstnärliga stilen

Igår gick det inget bra. Drog ner till stan för att köpa bläck så jag kunde skriva ut mina artistiska bilder från Chalki. Jag skriver artistiska, men de är deras beteckning, familjen på fiket. Jag vet inte riktigt vad artistisk är, kanske betyder det tillkrånglade.

Ofta är det ju så, att då man börjar med ngt nytt, så krånglar man till det. Jag minns då jag började på universitet i Uppsala och kom hem, arbetarklasskillen och plötsligt hade lagt mig till med en ny vokabulär, helt jävla idiotisk style, svåra ord och märkvärdigheter. Som tur var lärde jag mig snabbt att det hade man inte mycket för, be yourself och det räcker långt.

Sam Shepard dog. Vet inte så mycket om honom mer är att han såg cool ut och hatade flyg, var rädd för att flyga och körde hellre bil i 150 mil än tog flyg och jag förstår honom. En bra bil, har man pengar, så kör jag hellre mellan Grekland och Sverige. Det tar tre dagar, 110 mil om dagen men är mycket intressantare och roligare än den här vidriga fyratimmars flygresan som bara är piss hela vägen.

Ser att Magnum ska se över sitt förhållande mellan könen, försöka få in mer kvinnor och lyfta de man har. Min personliga erfarenhet av kvinnliga fotografer är att de kan och är väldigt duktiga men lika många snurrar in sig i ett evigt psykologiserande, betydligt mer än männen och det är också detta eviga jävla tjatande om rädslor. Kan vi inte en gång för alla erkänna att vi alla är skiträdda, men de som gör något är de som gör något trots att de är skiträdda. Jag är evigt trött på att vända på alla stenar och sedan se att inget sker ändå. To do is the thing.