Kaos o reda
Days goes bye
Galen katt, fyra getingbett, två i foten och två i handen, förstoppad.
En bra dag alltså.
Katten fångar en geting. Vi är på samma sida. Bra.
Tänkte cykla idag, vete fan. Med alla svullnader, känns inte riktigt OK.
Getingbett svullnar och kliar frenetiskt.
Jag skriver, ibland fattar man inte varför o kanske man inte ska fatta allt heller. Det är som med livet. Ibland känns det viktigt och ibland känns det som man lika gärna kunde dö.
Katten är ett odjur, jobbig som fan, men jag gillar att vi är kompisar. Längtar efter september och oktober, då det är mindre varmt, även om det inte är varmt idag. Sitter med tre öppna fönster i morgonen och det blåser från tre håll. Det är som om Karibien kommer in i huset. Vädigt ljust också.
Outerbanks, en slags rev med massor av vindsurfare, vild vind och växlande väder, regn, storm, sol, det är där DAH bor, intressant ställe. Amerikanska barer, musik, strand, katter, bilder.
Mitt liv, pusselbitarna går inte riktigt ihop just nu, får för många getingbett, skulle vilja röra på mig, men det är ju fan svullet överallt, men ikväll får det bli en repa.
Varför läser man reklam, alla vet ju att det är bara piss. Det enda man kan läsa då det kommer till reklam är specifikationerna för typ skidor, cyklar, resten, det där jävla hulligullet, är ju meningslöst att läsa. Det är ju bara skit från början till slut.
Jag minns då jag skulle testa en kamera. Den var dyr och den var så usel att den var oanvändbar och jag skrev det. Blev inte publicerat för de hade samtidigt en annons i tidningen för just den skitkameran. Efter det har jag noll tilltro till reklam.
Reklam är som banker, fusk från början till slut. Fan, man undrar hur det går då räntorna stiger till 5 procent, hur mycket konsumtionen minskar och hur snabbt det blir kaos.
Jag går in i en tid snart då hela mitt liv måste bli fusk för att överleva, allt svart, helt enkelt, om det inte blir en ändring med pensionerna, som på inga sätt har hängt med i penningautvecklingen.
Jag layotar upp min grekbok, Naxos gula citroner, 90 sidor, ska skriva texterna. Det är ändå märkligt att göra böcker, finna tråden, den sanning man söker. Den bästa bilden man tagit på sommaren kanske inte kommer med, för att göra böcker är att bygga en symphoni. Hur bra bilden än var så passar den inte med de andra, måste kastas.
Personligen tycker jag inte det är svårt att göra böcker, det handlar mest om att inse att det viktigaste är att säga något och hur man säger det och vara koncis. Ju mer man blurrar på, ju mer skit man snackar, desto sämre blir det. Det gäller också att inse att en bok har svårt att vara hårdrock och ballalajka på samma gång. Det finns en tråd och ett språk, en färg i boken som till varje pris måste behållas. Det måste finnas innanför pärmarna. Precis som det blivit vanligt att kasta upp 200 bilder på en vägg, kant i kant, huller om buller, så har det blivit populärt att göra böcker som bara är kaos. Det är okej, men det måste vara ORGANISERAT kaos. Det funkar inte att knulla i alla hål på samma gång. Ordning och reda i alla lägen, då kan man säga något, få något sagt.
Så ser det ut på Naxos. Jan Johanssons musik, en katt som låter på min mage och fyra getingbett….
M
