Var går gränsen mellan att vara fri och uppköpt? Jag tror man kan dra gränsen vid att du erbjuder någon att köpa ditt arbete. Då är du fri. Kommer någon och erbjuder dig pengar för att de ska slippa egna problem, för att de ska framstå i bättre dager, för att det ska se ut som om de stöder en bra sak, fastän de egentligen inte är på djupet intresserade av din grej,men vill ha din goodwill, ja då är du köpt.
Hela mitt liv har jag kämpat för att vara fri, inte bli uppköpt. Några menar att det var ett gränsfall då jag gjorde en bok till Mcdonalds, en bok om deras sjukhus dit svårt sjuka barn och föräldrar kunde bo.
Mcdonalds gjorde reklam för boken och sjukhuset på sina produkter. För mig handlade det om att jag gjorde en bok om dödssjuka barn. Skit samma om det var Mcdonalds som stod för sjukhuset.
I alla fall fick jag en del skit för det, att jag gjorde reklam för Mcdonalds. De kanske hade rätt, men det här fallet vållade mig inte så mycket huvudbry. Annars har jag på 45 år aldrig blivit köpt, har alltid hållit mig fri från att bli köpt. Det är också viktigt att vara fri, hellre lägre livsstandard än bli köpt. Det krävs så lite för att bli av med sin cred, sin tilltro. Dessutom, om du är fri, kan du be folk du inte gillar dra åt helvete.
Det är viktigt att stå på en egen, även om den är liten, platå. Något som gör att du inte behöver ta skit. Ju mer lån, desto högra standard du lånat till, desto svagare blir du.
Tänk på det. Stå fri, låna inte till standard, var beredd att be folk dra åt helvete.
