Det rör på sig. Vi har fått tiggarna på gångavstånd. Husby brinner. Det är helt enkelt så att det är bevis på att vår samhällsform är misslyckad. Vi har misslyckats. Såg också att Saabcheferna togs in av snuten för misstänkta ekonomibortt. Jag säger det igen. Vi har misslyckats. Vår samhällsform har misslyckats.
Sedan finns det en annan sida av saken: Våldet.
Jag har sett mer våld än de flesta och en sak är hundraprocentig. Våld leder ingenstans än rakt ner i helvetet. Våld är värdelöst. I Husby är det nu våldsamt. Meningslöst våld. Jag har verkligen respekt för de här killarna och tjejerna som kommer därifrån och syssla rmed kampsport som nu går på gatorna och säger: stoppa våldet, kämpa på rätt sätt. Bygg upp istället för att riva ner.
Våld leder ingenstans.
Tiggarna är lätt lösta för stunden. Man böjer sig ner, säger hej och ger dom en hacka då och då. Våldet i Husby är tyngre, måste satsas mycket mer på djupet. Dvs inte som nu, när vi bedriver en politik som skärper motsättningarna varje dag, varje minut. Men, varje människa måste också ta sitt ansvar, kämpa på rätt sätt: bygga upp, inte riva ner. Låta sig sporras av motgångar, hjälpa varandra, se sig själv som en stor, bra människa med möjligheter.
På Nordiska museet öppnar en ny fin utställning på torsdag. Folkhemmet. Det är min ogifta fru som basat över bygget. Igår på P1 skrädde inte HSBchefen orden: Staten har tagit händerna från bostadspolitiken. Vi hade 100 000 i bostadskö, idag har vi 400 000. Marknaden skor sig, tar inget ansvar. Sedan tio, 15 år tillbaka har det varit fritt fall.
Jag rös när jag hörde honom. Det var ord och inga visor.