Jag har aldrig gillat att jobba så. Jag vill glida in, komma i kontakt som människa, berätta lite osv och så kommer bilderna sedan.
Jag är en långsam fotograf. Tror inte jag lyckats göra en enda bok på mindre än tre år och då kan vi
snacka om en bok på trettio bilder.
Jag såg att en del tyckte det var jobbigt att Bresson visar så många bilder, 250 st. Jag förstår invändningen,men å andra sidan, betänk möjligheten att se 250 bilder av Bresson.
Jag tror precis som någon sa att gatufoto är på väg att dö ut. Visst, det plåtas mycket på gatan idag, men det är ju så dåligt. Jag tycker mig inte ha sett något av någon större kvalitet efter Koudelkas Exile. Okej, om vi räknar Petersens Diary, Soho, så är det ju också ganska okej, men annars så är det ju bara en massa röra. Märkligt ofokuserad och kontaktlös gatufotografi.
Å andra sidan får ni gärna tipsa mig om ni sett något. Vore kul att se något som inspirerar.
http://severinkoller.com/captures/berlin
SvaraRadera/Johan Lindén
Såg Sune Jonssons New York-bilder i dag på Västerbottens museum. Skall komma ut som bok. Det var något att älska, inte minst kopieringen, med korn och svärta och en otrolig krispighet.
SvaraRaderaDen här japanen har en hel del bilder att begrunda. Vet inte hans namn. Han kallar bloggen BLACK OPAL.
SvaraRaderahttp://blog.goo.ne.jp/blackopal_2005
Ja, japanen var ju intressant, speciell stil, risk för att man ledsnar på den ganska snabbt, för trashigt kanske? Sedan Koller, det jag reagerar på är att det finns igen värme, ingen närvaro, bara är tjuvskott. Jag har svårt för sådant,Bresson lyckades få in värme, Koudelka levde på sitt skönhet och sitt tryck i bilderna. Koller saknar det, sedan Sune Jonssons NYbilder, han gillade ju själv inte dom vad jag minns. Hemma ha rjag en bok med hans afrikabilder, en by han plåtade där jag känner barnmorskan som fortfarande lever.
SvaraRaderaJa, frågan är ju också vad som är och inte är gatufotografi. Om man tar kontakt och därefter inte ber om tillåtelse utan skjuter när det passar rent spontant, är det fortfarande gatufotografi?
SvaraRaderaFattar heller inte varför alla sen ska vara gatufotografer. Själv kan jag tycka att det lätt blir så begränsande. Hur, exempelvis, frångår man one-liners? Kanske genom att strukturera i större utsträckning; tänka mer i lager och indelning?
Och, angående värme; det är inte lätt när folk i allmänhet känns absurt misstänksamma och överbeskyddande.
/Johan Lindén
http://www.diegolevy.com/index.php?/project/sangre/
SvaraRaderaVar inne på bokrean och hittade
SvaraRaderaThe Great LIFE Photographers för ynka 69 kr
Denna bok har man stor glädje av, många av bilderna går helt enkelt inte att ta i dag.
Så mitt tips är att springa ut och köpa den...............
Annars, kallt som fan, massa jäkla snö och kallt
Morgan Larm
Ja du bäste Micke...du tar i ordentligt "gatufotografin är död" "allt är dåligt" "inte sedan Koudelka" osv. Hur kan du vara så tvärsäker? Jag vet ingenting om nånting numera och allra minst om "dagens fotografi" är bra eller dålig. Det finns ju så oändligt mycket om man tittar lite utanför Tjockhults tullar. Jag länkade till Diego Levy som ett litet exempel - "Sangre" är lysande fotografi...kanske "gatufotografi" - jag vet inte.
SvaraRaderaJa vad ska jag säga, inte fan söker jag ngn fotografi innanför Tjockhults murar, tycker inte heller att ditt exempel är något jag kickar igång på. Det är bra, det är beskrivande, men jag tilltalas inte av sådana berättelser...ha det gott
SvaraRaderam
Sedan Johan, gatufotografi är väl allt som sker på gatan, det är bara en benämning på platsen, gå rman sedan in så blir det innefoto, går man ut igen, så blir det gatufoto och sedan kan man ju hålla på så tills man ledsnar, jag kallar nog det mesta för fotografi, skit samma var när och hur,,,,
SvaraRaderaTror inte heller du söker bara i Stockholms innerstad efter fotografi, men fortfarande finns det dom som tror ( tro det eller ej) att Stockholm är världens nav. Hur som helst - angående Diego Levy så passar väl inte uttrycket "gå igång på" något vidare. Det är ju en ruggig berättelse om gatuvåldet i Medellin, Colombia, Mexiko City och Rio de Janeiro. Osminkat. Verkligt.
SvaraRaderaFörresten här får de en till länk - bilder från New York's tunnelbana - speciellt sista bilden i raden är ruggigt bra http://christopheagou.com/life-below/
SvaraRaderaJa, det var kanske lite slarvigt uttryckt, men den typen av bilder berör mig inte. Hur otäck verklighet den än visar på. I mina ögon saknar bilderna relation, närvaro,,,och den fotografen du länkar till ovan är väl inte heller min bag, ett sökande i fjorton olika stilar som inte känns äkta eller närvarande i en enda sekund, ganska trist med andra ord,,,nej, kom med något bättre, ha det gott
SvaraRaderam
Ja du..."relation, närvaro"...det kan finnas Olika slags närvaro. Inte bare En Slags Närvaro. Att Levy inte skulle vara "närvarande" låter konstigt...också att bilderna inte berör ( var finns din insikt, ditt sociala samvete?) Agou har gjort sig känd just för sin närvaro, sina intuitiva bilder. Men såklart. Det är en Annan Närvaro än den du efterlyser. By the way så gillar jag Också herr Bergs närvaro i flera av hans fotografier.
SvaraRaderaJa, du har helt rätt i det. Det finns olika slags närvaro men jag har ett förhållande till fotografi, konst,litteratur, att jag aldrig kan göra på något annat sätt än att jag antingen gillar det eller inte. Jag är inte intresserad av fotografi för att det är foto, eller litteratur för att det är litteratur..det är historierna och bilden som intresserar mig. Jag säger inte att det är dåligt eller hopplöst osv, det berör mig bara inte och därmed är mitt intresse noll, skit samma vad bilderna handlar om.
SvaraRaderaEt annat problem är tex bilderna av Levey. De skildrar död osv, men för mig har de bilderna lyfts ur sitt sammanhang, det är bara bilder för mig, precis som en bild av Paul Hansen av två döda barn.På något vis har bilderna bara blivit bilder, handlar inteom livet, i alla fall känner jag inte att det handlar om livet, och då blir jag likgiltig.
De fotograferna du nämde är säkert bra, finns säkert massor med folk som känner och upplever saker och ting med deras bilder, men jag gör det inte och efter 45 år i den här branschen kan jag säga att jag har känt på samma sätt inför det mesta jag sett i fotografisk väg. Man skulle kunna önska att det var annorlunda, men det är det nu inte, så jag får nog leva vidare i min ganska smala känsla. Lev väl.
Då är vi ju överens. Du gillar inte de fotograferna/bilderna. Helt begripligt. Det är när vi ska gå in och värdera graden av närvaro/relation det blir flummigt. Jag vet vilken bild du menar av Hansen - gillar inte heller den bilden något vidare. Skulle jag försöka mig på att förklara varför blir det genast svårare. Fotografen är närvarande...rent fysiskt och troligen även mentalt. Min invändning handlar mer om estetiken i bilden....den är för "snygg" om någon nu förstår vad jag menar.
SvaraRaderaLevy har, enligt mig då, mycket medvetet använt sig av en teknik som kanske kan kallas "polisfotografi"-alltså bilder på brottsplatser tagna av polisfotografer. Genom att ha arbetat med detta i tre megastäder under en längre tid och visa dessa bilder i ett sammanhang blir det en stark helhet. Kompromisslöst, inte vackert...men viktig fotografi enligt mig. Fridens makaroner. Nu har vi väl debatterat nog för den här gången unge man. Ser att din blogg har blivit bättre med större bilder och en bra rubrik; "I gryningen får dårarna ro" Den gillar jag. Men fortfarande. Kan du inte ha svart text på vit botten. Då skulle jag kunna läsa dina tänkvärda texter ännu bättre. Bilderna får ju ändå svart bakgrund när man klickar på dem.