Det slog mig hur olika man jobbar. Jag tror nästan aldrig jag har satt upp personer för att ta en bild ett porträtt, utan jag söker alltid läget. Eller rättare sagt: Jag ser vad jag ser och ser jag något som liknar bild så tar jag det. Andra har utvecklat sin arbetsmetod till ett slags skiftarbete, ungefär som att gå på fabrik och jobba. Man går fram till helt okända människor och frågar dom om man får ta en bild, sedan upprepar de den metoden en hel dag eller en hel natt.
Jag har aldrig gillat att jobba så. Jag vill glida in, komma i kontakt som människa, berätta lite osv och så kommer bilderna sedan.

Jag är en långsam fotograf. Tror inte jag lyckats göra en enda bok på mindre än tre år och då kan vi
snacka om en bok på trettio bilder.

Jag såg att en del tyckte det var jobbigt att Bresson visar så många bilder, 250 st. Jag förstår invändningen,men å andra sidan, betänk möjligheten att se 250 bilder av Bresson.

Jag tror precis som någon sa att gatufoto är på väg att dö ut. Visst, det plåtas mycket på gatan idag, men det är ju så dåligt. Jag tycker mig inte ha sett något av någon större kvalitet efter Koudelkas Exile. Okej, om vi räknar Petersens Diary, Soho, så är det ju också ganska okej, men annars så är det ju bara en massa röra. Märkligt ofokuserad och kontaktlös gatufotografi.

Å andra sidan får ni gärna tipsa mig om ni sett något. Vore kul att se något som inspirerar.










Populära inlägg