Läser om Wilhelm Moberg i DN. Beskriver hur han älskade Kalifornien. Jag minns då jag läste en bok han skrivit som handlade just om hur han bodde ensam där på ett pensionat. Det var en väldigt sorglig bok, som tog mig starkt. Han tog ju livet av sig senare också. I alla fall, en fantastisk författare.
Han beskriver hur han älskar havet, ljudet från vågorna. Jag känner likadant, skulle vilja bo några stenkast från havet, bara gå ut och simma då och då i det blå.
Nu är det vinter och vår på samma gång. Jag slipar skidor, se bilden från igår och pumpar cykeln på morgonen. Märklig tid.
Kommentarer
Skicka en kommentar