Låg och tittade i den sista?? Strömholmsboken, Post Scriptum. Fin bok, tänkte på hur mycket han måste ha avstått i livet för att göra dessa bilder. Detta avstående som man kanske inte tänker på för att det ska bli något producerat. Strömholm hade inte mycket pengar, tjänade knappt något före sextio, sedan lossnade det ju, men det är intressant att tänka på hur mycket som måste avstås och hur mycket man inte tänker på det.
De flesta människor vill ha allt, en konstnär måste börja med det nödvändigaste: att skapa tid för att arbeta och det görs oftast genom att reducera livet runt omkring.
Det är återigen sol men jag ska hänge mig åt inre arbete. Förr så man så, då man skulle tvätta och städa och ha sig. Inre arbete.
Jag går igenom allt mitt arbete sedan 1969. Från början hade mitt liv ingen struktur i arbetet. Jag plåtade kompisar, då jag gick på musik osv, sedan kom alla projekten, Mullvaden, musiken, Skogsnäs, barnen, Stockholm blues, Berlin, Grekland, Erstagatan och nu är jag tillbaka där jag började. I det ostrukturerade, men jag ser ju att naturen tar över. Det är kanske en naturlig ordning. När man närmar sig döden kommer naturen närmare.
När jag var ung kände jag skarpt att jag ville dö i skogen, under ett träd. Den känslan kan återkomma. En annan känsla jag har är att människor är viktiga, människors ljud och beteenden är viktiga, men att jag inte vill ha för mycket människor omkring mig. Jag vill se dom, men inte vidröra. Det är där naturen återigen kommer in. Det tysta samtalet.
Annars, om klass och nutid.
Kommentarer
Skicka en kommentar