Från min generation.

Idag känner jag en mördande trötthet. Jag gör det ibland då jag tycker att jag passerat ett berg i min tillvaro, då jag känner att jag kommit vidare genom något. Denna trötthet kanske beror på att jag mår bäst då jag befinner mig i en slags strid med livet. När striden rinner ut, rinner tröttheten in i mig. Jag saknar mål och mening plötsligt.

Det är då jag börjar ställa de här frågorna. Vad går det här ut på och varför osv,,,de här livsviktiga frågorna som ingen riktigt kan svara på men som hela tiden måste ställas för det friskar upp ens psyke, ställer en återigen mot väggen.

Svarslös är man alltid. Tyvärr, men man måste försöka formulera sig.

Idag hörde jag en bra sak om Paris. Om två grannar klagar på en bar, ja då måste baren stänga. Det kanske är något som Stockholm skulle ta efter med tanke på alla idiotfyllon som härjar runt på gatorna på nätterna och vrålar som kåta älgar.

Idag lyste solen, mina vänner som jobbar heltid blir galna av längtan över att få komma ut i solen. Själv  har jag varit på skidor sedan december, flera timmar om dagen. Jag är otroligt lyckligt lottad. Det är bara att inse hur lyckligt lottad jag är, och ändå ställer jag frågorna, och ända sipprar tröttheten och tomheten in i mig.

Det är så det är. När något är tomt måste man fylla det med något. Livets eviga grundläge. När något är tomt måste man fylla det med något.