Från min generation.

¨Helmut Newton är en fotograf som rör om i mina sinnen.Han exploaterar verkligen kvinnokroppen, men samtidigt rör han sig i några lager som nästan känns förbjudna, som är väldigt upphetsande. Hans kvinnor är verkligen inga mesar. Okej, de har ofta inga kläder på sig, men de ser heller inte ut att be om ursäkt för någonting. De utstrålar ofta något majestätiskt, nästan elakt, samtidigt som de alltid är toksnygga.

Och med toksnygga menar jag att alla kvinnor jag sett Newton plåta, skit samma hur de ser ut i det vanliga livet, så blir de på hans bilder, toksnygga, elaka, utstrålande.

Varför skriver jag om Helmut Newton, som jag både ogillar och gillar.. En väldigt exploaterande fotograf, med dagens genusperspektiv, en slags gris. Jo, för att hans bilder innehåller något, tyck vad du vill, men inte fan blir du oberörd. Ofta innehåller hans bilder det osynliga knullet, som möjligtvis är en manlig uppfinning, men som existerar.

Idag kan man ju få för sig att man inte ska fotografera naket, kvinna eller man, men det är ju rena tramset. Klart man ska fotografera naket, frågan är bara hur det görs och varför det görs.

Helmut Newton upplevs ibland som en nazifigur, med skärvor av en mystisk bakgrund. Sanningen är ju att hans judiska familj i Berlin blev terrad av nassarna och att hans familj flydde.
Jag vet att han dog i en hjärtattack i bilen, körde av vägen och dammade in i en bergsmur eller något liknande. Jag vet också att han ofta hade med sin fru på bild, att hon, June Newton, var en mycket bra fotograf, bitvis bättre än sin man. Men, det jag framför allt vet, är att Newtons bilder rör om i huvudet på mig. De berör det förbjudna och det gillar jag skarpt.