Från min generation.

Bilder på lite goa vänner.

5 Broken Cameras, är en dokumentär man bör se. Jävligt bra på ren svenska.

Hängde med min gamle polare, Mats Bäcker, fotografen, musikern och min gamle labbassistent på sjuttiotalet. Vi hade en skön dag i backen, snackade om livet. På vägen ut skulle jag gasa på lite extra med Ferrarin för att få upp värmen i kupén. Ja, då rök avgasröret.

Klassiskt, helt enkelt. Efter det bullrade kärran som om det var krig då vi rullade fram. Det är en skön tid just nu, men jag ska inte säga det för högt för då¨brukar taket rasa in.

Vad händer på Konstfronten? Jag tror Nordiska Museet med sin Folkhemslägenhet, har en bra grej på gång.

Sedan får man väl ge sig ut på en runda och kolla in. Det enda som lockar mig lite är Bresson på Fotografiska, men jag har alltid blivit besviken på Bressons utställningar. Det är ofta för tama kopior för min smak. Hans bilder är så lågmälda att det funkar absolut bäst i bokform. Jag har ju sagt det förr och kan säga det igen. Han är den fotograf alla kategorier som betytt mest för mig. En annan är Strömholm, en tredje är Smith, en fjärde är Koudelka, en femte Sune Jonsson, en sjätte Don McCullin, en sjunde är Frank och en åttonde Danny Lyon, sedan är det nog slut med inspiration på fotosidan.

Mitt ideal är någon som skriver som Henry Miller och plåtar som Smith/Bresson. Vilken hybrid. Nära, berättande poesi, med politiska undertoner. Fy fan vad vackert.

Vad det gäller framtiden så är det väl ganska klart att det dokumentära uttrycket kommer tillbaka, med poesin i berättandet. Ta Searching for Sugerman och andra dokumentärer. På samma sätt kommer det att ske med fotografin nu.

Enligt min syn på saken har vi sökt och försökt förstå vår egen roll i samtiden ganska länge nu  och det kommer alltid att finnas, men nu har läget blivit så pass skarpt med massarbetslöshet, folkströmmar över Europa, miljön osv, så att vi måste helt enkelt uträtta något konkret på ALLA plan och det gäller givetvis också fotografin.

Jag säger det här och nu så får vi se om det faller in. Och när jag menar dokumentärt, så menar jag bra, känsligt, poetiskt, närvarande dokumentärt berättande, typ Sugar man.