Från min generation.

Tog första tremilaren på cykeln. Axel sa åt mig att det var för tidigt. Om han visste hur rätt han hade. Utanför stan låg snön och vallade, blött och grusigt överallt. På det regnade det småspik och jag fick punktering. Tog lång tid att gå hem, speciellt då nordan blåste svinkallt.

Lugnade ner mig med stafetten. Northug är då fantastisk, men jag älskar Hellner. Alltid på hugget, beredd att ösa. Han försöker alltid. Det är något märkligt med skidåkare. Det verkar komma från en alldeles speciell gen, precis som cyklister. De verkar må som bäst då det jävlas.

Jag hörde någon som sa att cyklister, skidåkare, trummisar och hockeymålvakter bär på en speciellt galen gen, värsta ensamvargarna. Konstigt nog har jag hållit på med allt detta och sedan fotograf på det.

Man borde läggas in helt enkelt. Nåja, hojen fick svarta styrlindor och ny kilometerräknare som tröst på såren.
Själv unnade jag mig en semla.