Days goe by, min blogg krånglar hela tiden, därför inga inlägg. Läste om Gabriella Ekström som skrivit en bok om cykling, " De som inte vann".

Kul, kul.

Dagen började annars med att jag plockade ner mina bilder på Pom o Flora, fiket på Bondegatan. Sedan trodde jag det var vår och stack ut för att köpa en keps, men det är det svåraste som finns. Hur svårt som helst att hitta en som passar mig, en fotograf. Det måste vara kort skärm. Jag nekar att vända skärmen bakåt som vissa fotografer gör. I alla fall glodde jag så förbannat i lådan med fynd så när jag tittade upp så hade liksom mina ögon fastnat i ögonhålorna. Jag trodde jag fått stroke och smilade, funkade, lyfte armarna, funkade, sa mitt namn utan att sluddra: Funkade och så, till slut så fick jag in skärpan igen.

I alla fall inte riktigt, för jag stod och hängde över en Bianchi, men det var tjejmodellen.

Suck, hem och börja rensa i garderoben, dvs bland bilderna och böckerna. Jag är inne i att avsluta något och påbörja något annat.

Affe skrev om tiden, hur mycket tid det oftast krävs för att få fram något bra och jag berättade då om Koudelka. Han började alltid plåta sin Exilevandring i februari. Då drog han från Paris och så sov han i skogen, vandrade genom Europa, till november. Då återvända han till Magnum, var i deras mörkrum, sov där ibland och på kvällarna satte han upp bilderna på väggen, lät dom sitta och till slut, då vintern var över, visste han vilka som höll måttet.
Så, blev det februari igen, ut på vägarna osv,,,o så höll han på i tio år och det blev boken Exile.

Det var lite ditåt då Anders Petersen gjorde fängelse, tog något år, ofta sov han utanför fängelset i sin bil och på dagen fick han komma in till fångarna. En pressfotograf menade att han skulle kunna ha gjort samma bilder på en vecka...och kanske det, men jag tvivlar. Det finns ett förhållande mellan tid, relation och kvalitet, trovärdighet. Fråga mig inte vad, men något är det.

Mary Ellen Mark låste ju in sig på ett mentalsjukhus i en månad, eller mer, då hon gjorde Ward 31, så inget är gratis, som man säger.

På tal om gratis. På tre dagar har jag fått två erbjudanden till om att få förmånen att ställa ut gratis. När fan ska dom ge upp?

Kommentarer

  1. Nu tror jag att du fabulerar lite för jag har minsann sett dig med bakvänd kepa! Gratis - fy fan. Kultur ska utövas gratis för man får hålla på med det man tycker är roligt. Så många gratisgig man gjort.
    Om Mäster o W är nere på torpet över påsk, kom o hälsa på en sväng, sitter där och vilar mitt knä.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Loll, vad det gäller kepsen så vet jag att jag gjort många snedsteg, men jag mår dåligt varje gång, är liksom inte stilfullt nog,måste jobba på att finna en fin keps, kanske vårt hemliga secondhandställe kan hjälpa till en helg,,,kram på dej

    m

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg