Zorba



Jag hoppas ingenting
Jag fruktar ingenting
Jag är fri

Nikos Kazantzakis gravsten.

Såg Zorba i natt, liggandes i en soffa, vid havet, med en tunn filt över benen. Det ingick en drink i priset. Filmen slutade efter midnatt och havet låg helt stilla, femtio meter ifrån oss. Utomhusbio.

Zorba. Fruktansvärt bra film. Fruktansvärd film. Tiden den utspelas i måste vara någon gång före 1945 för boken som filmen bygger på gavs ut 1949.

Hedersvåld. Fruktansvärt hedersvåld, fantastiska skådisar, humor och förtvivlan, enorm skönhet. Om man säger att inget har skett i tiden, så kolla denna film. I nästan all litteratur och film så är det en sak som har förändrats enormt under de senaste  femtio åren och det är förhållandet mellan man och kvinnan. Det har blivit jämlikare.

När jag såg filmen för kanske fyrtio år sedan så var Zorba en ganska cool kille, hedersvåldet tog en inte på samma sätt. Nu, igår, var det outhärdligt. Mina manliga ögon har öppnats. Filmen har så många bottnar och sådan skönhet inför livet. Kvinnan som stenas och dödas påminner om kvinnan jag 1974 fotograferade i Christiana. Den kvinnliga, ofattbara skönheten.

Hemma i Svedala är det för sorgligt, solkigt. Wallin kommer ju att torska i rättegången även om hon säkert har helt rätt i det hon säger. Precis som Timell o någon till. I och för sig har de anmälda fått allmänhetens straff och det är ett straff som är mycket hårdare än vad någon domstol kan döma ut. De blir aldrig förlåtna och de kommer aldrig mer att respekteras. De är dömda som paria. Det enda man kan lära av fall som dessa är att de ska anmälas direkt, inte fem år senare osv.

Lördag, en dag i eftertanke. Går över den varma gården på nakna fötter. En makalös känsla. De varma stenarna under fötterna, nästan naken, borde klä av mig helt och bara njuta av den långsamma vinden. Till och med katterna har tagit lördag. De ligger på muren och kollar lojt på mig. Min fru har gjort surdegsbröd. Här blandar vi Skandinavien med Tyskland och Medelhav.

Jag känner att jag borde göra något. Hur det växer i mig. Det är en fin känsla, men idag, lördagen, är det eftertankens vackra morgon.

Populära inlägg