In the night

Jag funderar allt mer på staden och landet. Idag körde vi förbi ett fantastiskt naturområde i Södermanland. Vid havet, klippor, vind och vågor och tallarnas rötter som påminde mig om tallarnas rötter i barndomen.

Sedan körde vi in till stan och jag tog en kopp kaffe på Twang med den grekiska tjejen som just nu är i Stockholm och jobbar. Stan kändes ful i jämförelse med havet och klipporna och rötterna. Staden kändes mycket ful och jag sa till min fru: Tänk om man hade haft ett hus här och en båt, hydrofil så man kunde köra ut på havet sommar som vinter.

Nåt har hänt helt enkelt. Den där storyn med snubben Epstein som dog i fängelset stinker ju lång väg. Dog han för egen hand eller fick han hjälp på vägen? Troligtvis såg väl någon till att han kunde ta sitt liv, men hela grejen är ju som värsta deckarstoryn. Vem hjälpte honom?

Jag har skrivit ut, jag har gjort mina besök, dags att dra mot Grekland igen. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur lite jag har kvar i Stockholm. Hur lite vibbar jag har för stan. Att det kan gå så fort? Bara det är ett mysterium.