lördag 24 mars 2018

Tankar en lördag

Min son duschar efter dagens bad i Agia Anna.  Det är tjugo år sedan. Vi bodde i en trerummare i Kastro, som den gamla stadsdelen heter i Naxos huvudstad.

Det var en fantastisk tid, med vindarna från Afrika och ljuden från båtarnas kättingar då de la till nere i hamnen.

Tjugo år sedan.

Det är svårt att prata om ålderdomen. Hur den långsamt sätter sig i en. Jag har haft en jävligt marig vinter, ska berätta mer om det framöver, men det räcker och blir över. Det kan jag lova, men min kreativitet har inte falnat en sekund och det beror på att livet är min kreativitet.
Jag har den lyckliga situationen att allt som kastas på mig kan jag omvandla till arbete, kreativitet. Och så hoppas jag det blir.

Just nu är det två frågor som jag bearbetar. Den ena är hur fan jag ska förhålla mig till sociala medier. Var ska man vara och hur ska man arbeta? En form jag börjar tro på är korta, enkla utställningar för de kreerar ett möte. Jag har ju ställt ut så mycket, omkring 100 utställningar, men den här på Ilcaffe påminde mig om något. Detta att folk vill se en, vill att man ska komma till galleriet och snacka med dom, visa korten, sälja en bild.

Mötet. Det viktigaste. Då kan man använda de sociala medierna till att göra reklam för sina grejer.

Den andra grejen är att jag läste om Bonniers, digitaliseringen av böckerna. Hur fort det går nu. Jag börjar fundera på att läsa böcker på en läsplatta och sedan ge ut mina böcker som pdf. Jag säljer dom som pdffiler. Dom är lika enkla att läsa som en vanlig hederlig bok, en form som jag tror snart försvinner.
Jag har en bokhylla som är värd massor, väldigt fina fotoböcker, men jag öppnar dom aldrig numera. De är passé. Hemskt och säga, men de är passé.

Jag går på fiket, det ena fiket och sedan det andra. Jag känner min längtan efter en fördjupning, en plats, en stillhet, ett rum, en veranda, en långsam, varm arbetsprocess. Den här vintern har lärt mig att den kreativa förmågan kan förflyttas mellan medier, mellan olika sätt att arbeta och i varje given situation finns det en arbetsprocess som väntar på en.

Min son duschar i Kastro. Det är en varm eftermiddag. Vattnet rinner ut genom dörren, nerför trappan, glider i den gjorda springan i åsnetrappans etthundrasjuttiosju steg. Hela vägen ner till promenadstråket, den platta vägen, där den brusande stadens liv tar vid.