Om livets tankar
Om livets tankar. Vissa perioder skriver jag mest strunt här på bloggen. Inte för att jag inte har något att säga utan för att det är för starkt för att sägas på bloggen. Det enda medium som fungerar är ju att jag gör en bok med de tankarna.
När jag ser den här bilden tänker jag på den danske fotografen som plåtade Chet Baker på sängen. Jag plåtade Chet B också, strax innan han dog. Fin kille, på sitt sätt. Det långsamma ljudet i hans trumpet var milt och varmt trots att han själv var väldigt sliten.
Det är mycket om fotoböcker nu. Jag tycker det är för dålig skrivning om sakerna. Vad hände i Gtbg, tex eller hur var utställningen i Kulturhuset? Det är nog det jag saknar mest i svensk fotografi, förutom det svenska fotografiska museet. Rösten, den som skriver om fotografi.
Personligen har jag lite svårt för grejer som den på Kulturhuset. Det är verkligen ingen kritik, det är ett bra sätt att engagera och skapa möten, men jag saknar alltid den personliga rösten. Hälften som hänger där har ju inte ens skapat sin egen portfolio på sina metrar. Det finns ingen konsekvens i materialet. Det handlar om att få något sagt. Det räcker inte med att bara få bilderna uppsatta. Varför hänger dom där och vad vill man ha sagt?
Jag funderar mycket på det efter alla mina workshops. Att det är så få som verkligen menar allvar med sin fotografi. Jag ser tex DAHs elever, Alla kommer med böcker de gjort, alla visar skitfina dummies de satt ihop, alla brinner så det glöder. Fotografi, berätta är nummer ett i livet. Inte jobbet, familjen, sommarstugan utan bilden, berättandet.
Jag var sådan. Fotografi var allt för mig. Resandet, bilden, berättelsen. Inget annat betydde något. Jag knullade gärna, jag satt gärna på fik då och då, men det viktigaste var att producera bild. Var jag bodde, hur jag bodde, vad jag hade för kläder osv allt var totalt oviktigt. Enda som betydde något var mötet som skulle leda till bilden.
Jag ser inte det längre. Idag skyms sikten så mycket av allt det andra. Varför?
Det är sådana frågor jag ställer mig. I helgen är det Fotomässan, som jag personligen tycker är en anka i döende, men Moderskeppet har bra föreläsningar. Mycket bra grejer. Kolla in dom. Sedan är det i Slussen på Hotellet Fotoboksdagar. Mycket bra föreläsningar också.
Så, get out and get there, som man säger.
När jag ser den här bilden tänker jag på den danske fotografen som plåtade Chet Baker på sängen. Jag plåtade Chet B också, strax innan han dog. Fin kille, på sitt sätt. Det långsamma ljudet i hans trumpet var milt och varmt trots att han själv var väldigt sliten.
Det är mycket om fotoböcker nu. Jag tycker det är för dålig skrivning om sakerna. Vad hände i Gtbg, tex eller hur var utställningen i Kulturhuset? Det är nog det jag saknar mest i svensk fotografi, förutom det svenska fotografiska museet. Rösten, den som skriver om fotografi.
Personligen har jag lite svårt för grejer som den på Kulturhuset. Det är verkligen ingen kritik, det är ett bra sätt att engagera och skapa möten, men jag saknar alltid den personliga rösten. Hälften som hänger där har ju inte ens skapat sin egen portfolio på sina metrar. Det finns ingen konsekvens i materialet. Det handlar om att få något sagt. Det räcker inte med att bara få bilderna uppsatta. Varför hänger dom där och vad vill man ha sagt?
Jag funderar mycket på det efter alla mina workshops. Att det är så få som verkligen menar allvar med sin fotografi. Jag ser tex DAHs elever, Alla kommer med böcker de gjort, alla visar skitfina dummies de satt ihop, alla brinner så det glöder. Fotografi, berätta är nummer ett i livet. Inte jobbet, familjen, sommarstugan utan bilden, berättandet.
Jag var sådan. Fotografi var allt för mig. Resandet, bilden, berättelsen. Inget annat betydde något. Jag knullade gärna, jag satt gärna på fik då och då, men det viktigaste var att producera bild. Var jag bodde, hur jag bodde, vad jag hade för kläder osv allt var totalt oviktigt. Enda som betydde något var mötet som skulle leda till bilden.
Jag ser inte det längre. Idag skyms sikten så mycket av allt det andra. Varför?
Det är sådana frågor jag ställer mig. I helgen är det Fotomässan, som jag personligen tycker är en anka i döende, men Moderskeppet har bra föreläsningar. Mycket bra grejer. Kolla in dom. Sedan är det i Slussen på Hotellet Fotoboksdagar. Mycket bra föreläsningar också.
Så, get out and get there, som man säger.