lördag 31 mars 2018

en minut i nio, på morgonen

Min fru städar.
Vem trodde att då man närmar sig de sjuttio, att det känns sent på kvällen vid 2200 och man tycker man vaknar sent då man vaknar vid 0700?

Märkligt. Läser om Froome, cyklisten. Ofattbart att de inte  kan stänga av honom. Det ärmed doping som med allting annat, pengarna, styr.

Läser om lyorna som inte byggs, eller bostadsrätterna som ingen vill köpa. Bostadsrätter är bara något för innerstaden, där det bara finns plats för ett visst antal människor och där de som har stålar köper ut de andra. Det blir till slut ett så kallat nogozone, eller gated community.

Och precis som vissa, som jag tex, inte har sagt det i trettio år. Nu är vi här. Grattis alla idioter.

Lundell är i farten igen. Släppte iväg en massa låtar som han sedan låste och nu kommer på CD. I maj kommer hans nästa bok, Vardagar, 640 sidor och jag såg också att han tydligen brutit foten eller benet eller något. Säga vad man vill om honom, men produktionen bleknar inte precis. Det ska bli kul att läsa vad han skriver även om 640 sidor låter oroväckande, låter lite sloppy.

Det är kallt ute, men det är också sol. Ibland kan jag längta tillbaka till min skidsäsong. Just nu är det fantastiskt före ut i Flottsbro, öppet till 8 april...eller kanske 4,,,

Nästa helg firar man påsk i Grekland. Om fem veckor släpper jag iväg tre böcker, om fem veckor är jag någon annanstans.

Sedan ska jag börja på ny kula. Vad den ska bestå av, vet jag ej? Det som utmärker de viktigaste fotograferna är den eviga konsekvensen, att man inte slickar röv och hattar omkring.

Det är som alltid. Segrarna skriver historien. Nu är klockan över nio. Då ska jag enligt Luther ha börjat arbeta.