En dag före hängning

Jag har alltid gillat att göra utställningar i långsam takt. Ena dagen monterar man bilderna, en annan köper man vinet, en tredje sysslar man med marknadsföring. Förr hade jag ett mycket avancerat system, listor med mottagare, press tv, osv.. Idag är jag annorlunda. Jag ser det som det blir som det blir. Säljer jag någon bild så är det okej, men jag vet inte ens längre om jag vill sälja så mycket bilder för man måste ju göra om dom igen.

Men, det som alltid händer dagen innan man ska sätta upp korten, det är att man vaknar mitt i natten och kommer på något knäckande, som gör att man måste kliva upp, ta upp alla bilderna och kolla på dom igen och sedan, en timme senare, kan man somna om. Det är alltid så att man kommer på något.

Jag skrev i förra bloggen lite ledset om dagens fotografi och det är klart att den fotografi som jag tex sysslar med är den som kommer att överleva för människan vill altid veta hur det såg ut förr. Däremot är jag tveksam till att den fotografi jag sysslar med kommer att inhysta några priser osv, för den moderna ganska högbrynta medelklassen som delar ut sådant vill ha annat på väggarna.

Om man tar tex Hasselbladspriset, vilken otrolig skillnad det är att ge priset till exempel till Strömholm, Bresson, Koudelka osv, än till en fotokonstnär. Det ger helt annan spinnoff, betyder mycket mer för fotografin, men det betyder ju inte att man inte ska uppmuntra annat, men just ett pris som Hasselblad tycker jag har två ingredienser, det ska ha fantastisk fotografi men det ska också vara ett tack för långt och strävsamt arbete. Många säger att nytt är bättre än gammalt. Jag håller inte med om det. Jag går hellre och kollar tjugo gånger på samma bilder av Koudelka, eller Bresson, Strömholm än jag ser något nytt intelligent, sökt arbete.

På tal om nytt, Agnes Sofia Sandström, hänger i Mariatorgets T-bana. Jag upptäckte henne på en workshop jag hade, en rent otrolig begåvning. Hennes bilder har en alldeles egen poesi, med den enklaste attityden, rakt på, jag tycker om det här. Hon är helt enkelt underbar. Nästa gång T-banan passerar, kliv av o ta en koll.