Han fotograferar mest sina vänner...

Av någon underlig anledning så läste jag något där någon sa om mig att jag bara fotograferade mina vänner. När jag tänkte på det så insåg jag hur sant det är. Alla jag plåtar blir mina vänner. Jag är inte mycket för det här anonyma, gå och knäppa folk på gatan. 

Jag är mer för att vara i ett sammanhang. Strömholm, tex var mycket för det. Han ville vara med vänner, nya eller gamla spelade ingen roll. Vänner och det är där bilderna kommer till.

Danny Lyon är en av mina favoritfotografer. Han har gjort mycket men det jag tycker mest om är hans familjebilder. Dom är underbara. Ta en som Robert Frank. Jag tycker nog hans bästa bilder är hans familjebilder. 

Familjebilder är fina grejer. Ibland pratar folk med mig om sina projekt, vad de ska göra. Oftast vet de inte vad de ska göra, men varje morgon och eftermiddag vandrar de tex med sin älskade hund, eller de går till någon verksamhet. Något enkelt. Varför blir inte det projektet? Det är ju det som är det intressanta. 

Har ni läst Steinbecks bok då han reser med sin hund i en husbil. Familjeliv, en man och en hund.

Jag säger inte mer. Det som är närmast är oftast intressantast.