Vänner som försvinner

Jag hade tänkt cykla idag, men då jag kollar ut så regnar det. Alla dagar börjar inte som man vill, helt enkelt. Jag la upp en bild på Instagram igår, på Larsa, en man som jag gillade mycket, som jag kände stor gemenskap med, men som jag sällan träffade efter jag efter 25 år vid Mariatorget flyttade till Nytorget. Han hade en stor schäfer och sedan en liten hund och var alltid fylld med de bästa historierna. Jag brukade tänka på honom ibland, saknade honom, och då jag la upp bilden på honom så fick jag veta att han gått bort. Det är ytterst ledsamt.

På samma vis är det med vännen Göran. Han gick också bort och så där går det på i den här åldern. Vännerna försvinner, de fina vännerna. Det finns ett skikt mellan 70 och 80 då många försvinner. Man ska ha det klart för sig och precis som med allting annat så gäller det att visa sin kärlek då man kan, innan det är för sent. Det är så med livet, nu betyder allt. Framtid vet vi inte ett skit om, den kan vara över innan man satt punkt för meningen.

Annars har jag ju lämnat Facebook, det kan kännas lite knivigt ibland, eftersom alla tror att man är där, men samtidigt verkar det som den här bloggen fick mer liv av det. Nu går jag mot 2000 läsare om dagen och det känns skönt och jag tackar för det. Glöm inte mitt Mentorskap, och jag siktar också på en workshop på Naxos i maj, hör av dig till mickeberg@hotmail.com om du är intresserad. Mer info kommer framöver.