Kids och svartvita bilder
Jag är inte alls så bra på att skapa sådan där rymd i mina bilder. Jag vill mer komma nära, som den ovan.
Man är olika. Annars så ser jag att den här patetiska Jpg/rawdiskussionen kommit igång igen. Det är ungefär som att tjata om mellanformat eller småbild. Man kör vad man gillar och det är inte svårare än så. Konstigt att folk inte heller verkar fatta att en som DAH, som tar mer bra bilder på en vecka än vad alla gör på ett helt år på en viss sajt, säger en så pass enkel sak som att: i en bok kan du inte skilja på om bilden är tagen med en mobil eller en Leica,,,,svårare än så är det inte. Idag finns det tusen möjligheter. Det är bara att köra.
Jag skulle kunna lista upp hur jag ser på saker och ting. I färg går mobilen lika bra som en vanlig kamera. I svartvitt blir det lite knivigare, för mobilbilder tenderar att bli lite "torra" i uttrycket, de ser lite pressade ut.
Jag kör jpg i kameran av bekvämlighetsskäl, jag har allt mer skippat PS, kör allt i Silver efex, thats it, och jag underexponerar nästan ett steg i kameran för att komma bort från de alltför vita högdagrarna. Det löser de flesta problem. Om man har riktiga problem är raw bättre, men jag har aldrig riktiga problem med mina filer. De är i princip perfekta i samma ögonblick jag tar dom, finns väldigt lite att göra som jag tycker tillför bilden och behövs det göras något så är det ytterst enkelt att göra det i silverefex.
Nu är kvaliteten så bra på det mesta, jag skrev tex ut på Crimsons billigaste poster, helt suveränt, tror an A4 kostade 30 kr och den kan man sälja för tre tusen, jag börjar likna Fotografiska men jag signerar mina printar,,,det är värt att tänka på,,
