Den bästa tiden
Den bästa tiden i mitt liv? Jag fick frågan av en polare. Jag kan bara svara på ett sätt. Den är nu. Jag har aldrig haft det bättre, friska barn, en underbar fru, en ekonomi som är liten men ganska säker, en blogg som just passerat två millionersstrecket, en kropp som är hyfsad, känner mig omtyckt och arbetet rör på sig på något märkligt sätt, ett hus i Grekland, två racercyklar, ett par skidor, två kameror, tre datorer, kärlek hela vägen
Nej, eller ja, svaret är att min bästa tid är nu. Framtiden då? Den har ett kort perspektiv, max fem år åt gången och det som fyller min framtid är tanken på att bo i huset i Grekland, skapa ett nytt liv och ett nytt slags arbete, men ständigt arbeta, leva, reflektera, så svaret igen: Min bästa tid är nu.
Bilden är från vårt sommarställe vid havet som min styvpappa och hans pappa, min styvfarfar byggde själva. Ett vackert hus, hundra meter från havet där jag varje natt somnade till bruset från vågorna som slog mot strandens stenar och där jag varje morgon gick ut med min pilbåge för att jaga de osynliga björnarna eller gick till stranden och byggde en av mina alla båtar som alla sjönk då de skulle sjösättas. Troligtvis var det där jag lärde mig hantera det konstnärliga livets viktigaste beståndsdel: Konsten att hantera förluster.
Nej, eller ja, svaret är att min bästa tid är nu. Framtiden då? Den har ett kort perspektiv, max fem år åt gången och det som fyller min framtid är tanken på att bo i huset i Grekland, skapa ett nytt liv och ett nytt slags arbete, men ständigt arbeta, leva, reflektera, så svaret igen: Min bästa tid är nu.
Bilden är från vårt sommarställe vid havet som min styvpappa och hans pappa, min styvfarfar byggde själva. Ett vackert hus, hundra meter från havet där jag varje natt somnade till bruset från vågorna som slog mot strandens stenar och där jag varje morgon gick ut med min pilbåge för att jaga de osynliga björnarna eller gick till stranden och byggde en av mina alla båtar som alla sjönk då de skulle sjösättas. Troligtvis var det där jag lärde mig hantera det konstnärliga livets viktigaste beståndsdel: Konsten att hantera förluster.