På kebaben

Jag sätter mig längst in. Bara män i lokalen. Vissa skulle säga att det är sorgligt. Jag tycker inte alls det. Även om det inte riktigt vill erkännas så finns det en mans och en kvinnovärld. Man behöver inte orda mer om det. Ibland är det skönt att vila bland männen precis som kvinnor ofta gör stor sak av kvinnokollektivet.

Tankarna far genom huvudet.
Filmen om Jean Hermansson. Den när ut och varför når den ut? Jo, för att den handlar om männniskors liv, men också för att den är ytterst poetiskt gjord och skickligt marknadsförd. Tre saker att komma ihåg.

Det är som med gatufoto, man måste närma sig saker med respekt, skildra människor med respekt, inte detta infantila oförskämda sättet, typ tjuvskott på gammal kvinna och snygg affisch,,,hatar sån skit.

Gå till källorna: Kolla in Bresson, den störste, helt i klass med Giaccometti, Bach, Nurejev, en mästare. En annan mästare är Eugene Smith,,,den svarte, mörke berättaren, den superpolitiske...det motsvaras i Sverige av Sune Jonsson och Strömholm,,,den mörke och den ljuse, två fenomenala berättare, konstnärer, poeter, men alltid med RESPEKT...

I filmen om Jean ställs frågan om en övergripande samlingplats för fotografiet i Sverige. Fotografiska kallar sig museum, jag börjar faktiskt ledsna på den falska marknadsföringen. Det är en kommersiell byggnad för fotografi. Inget fel i det, men hur fan vore det om man tog sitt ansvar och slutade kalla sig för museum. Det är rent oförskämt mot de som jobbar och driver museum, riktiga museum,
Fotografiska gör sin grej, applåder. De behöver inte köra med falsk marknadsföring. Vem kan gå till Fotografiska och forska i fotografi? Hur ser samlingarna ut? Ska man gå till Bromans arbetsrum och gräva i deras privata hyllor,,,

Såg på nyheterna igår, om kvinnors skador vid förlossning och nu ska man hålla på med någon forskning som ska förebygga skadorna. Man blir lite matt när varenda en som jobbar med förlossningar vet att skadorna kommer från stressen på BB, att kvinnorna föder för snabbt, har för lite tid, slussas ut för fort osv,,varför lyssnar ingen på barnmorskorna?

Så är det, money är allt.

Jag ser framför mig nu hur det kommer att hårdna något grymt i samhället. Trots att det går så bra så är det något fel på fördelningen. När jag såg på filmen om Jean och såg Palme, hur modig han var, tog  diskussionen, så slog det mig hur Sossarna fullständigt sålt ut sitt kapital. När alla frågar sig VAD vill de, så vill de ingenting. De säger ju inte ett skit om någonting. Hemskt, rent ut sagt. Halva arbetarstyrkan på byggen har ju gått till SD, kan man ge sossarna ett sämre betyg. Varför ger man inte sina väljare något att bry sig om, istället smyger man omkring.

Jag kollar på Insta, ser Magnums utförsäljning av bilder, under tusenlappen för mästerverk, kollarin gamla idioler. Mina idoler inom fotografin har inte varit många. Den första var Silano, modefotograf, sedan Peter Turner, därefter träffade jag av blixten, den störste, Bresson, Smith, Don McCullin, Koudelka, Strömholm, efter det tog det slut. På äldre dagar har jag kommit att gilla Danny Lyon, ni förstår själva, jag är ingen enkel nöt.

Jag skrev ut 50/70 printar på Crimson. Dom är helt okej, det får bli en utställning utan ramar. Det är det nya. Det finns inte pengar till något längre. Så har det alltid varit. Det är kanske på gott eller på ont. Vem vet?