fredag 29 januari 2016

Slussen finns inte mer...


Saker och ting hänger ihop. Maria skolgata var en vacker gata. I hörnet fanns den lilla Icabutiken. Där man hade kredit. Där skylten var utanför var målad som en hemlig Hökenmålning.

Det var där mina jag rörde mig, mellan Tim, Affären, Mariapol och hemmet. Jag passade mig för den berömde torpedens sylta. Jag fick ingen riktig ro förrän han blev skjuten på Solvalla av en annan torped. Jag hade tagit en misslyckad bild av honom och det gillade han inte.

Tina stod i Slussen, i den sluss som inte längre finns. Det var en vinter som inte längre finns. Hon stod där mot en snödriva. Vi hade varit på en krog där jag något år innan tillbringat nyårsaftonen. Jag satte hela mitt hopp den natten till att jag skulle få kyssa en speciell kvinna då nyåret slog in. Det gick inget vidare. Hon kysste hellre sin hemliga lesbiska kärlek.

Man har mycket att lära av livet. 

Jag var en del i Klara, minns en del krogar längst bort mot det som kallades Tunnelgatan och nu heter Olof Palmes eller om det är tvärtom. Vi bodde där i kollektiv, men det är en annan historia, men jag vet vad rivna stadsdelar betyder. De blir alltid, och då menar jag alltid, sämre. Slussen kommer aldrig att vara min Sluss längre. Jag kommer aldrig att se snödrivor i Slussen mer.