måndag 25 januari 2016

Man kanske skulle skriva nåt?

Dagen är som den är. I skidbacken var det så dimmigt så man fick HOA sig fram för att inte krocka. Jag körde Mikaela Shiffrins träningsprogram med dubbel stavisättning. Man blir stark i fyrkanten då....om ni fattar?

I alla fall, köpte två semlor. Dom feta jäklarna ligger ju numera i tvåförpackningar. Det slutar alltid på samma sätt. Jag äter en, spar den andra till min fru. Det går några timmar och suget blir för starkt så jag mosar raskt in den andra semlan också i mitt nylle.

Grädde är bra, har man sagt mig.

Annars regnar det? Lite i alla fall. Nu njuter polarna som fryser. De snackar hela tiden om KYLAN, men regnet då? Är det kul det?

Man är ju hemmansägare numera, måste hyra ut kåken i Grekland. Går ju klart bra, om man säger så. Nu ska jag gå städkurs hos min fru. Satan, den kommer att kosta på.

Ja, Ni hör. På den fotografiska fronten intet nytt. Jag har inte sett något som är att rapportera om heller. Det är nog lite stiltje just nu. Inom politiken också. Minnet är så kort, så kort. Har borgarna redan glömt bort alla som fixade med lyor i deras egna led för något år sedan?

Jag bryr mig inte längre. Många sitter som megafoner och skriver och skriker om allt. Ni har väl märkt hur det går. Först brännmarks en människa i en vecka, sedan förlåts hon i en vecka, och sedan kommer en ny som ska brännmärkas och förlåtas...osv.. Det är som en artikel i DN. Allt och intet på en gång.

Varje år tänker jag att jag ska göra en bok om just den här trista, grå tiden, januari som november, men det blir aldrig av. Hoppas någon annan gör det. Inte för jag tror det blir intressant, men man vet ju aldrig.

Bilden är från Sestao, strax utanför Bibao. Det var en trist dag. Det ser ni ju, men bilden säger något annat också.