När jag stod på Britta Lundgrens kontor i Umeå och bläddrade bland Sune Jonssons printar kom jag att tänka på vikten av struktur. Sune J och Christer S är ju de svenska fotografer som betytt mest för mig och både la stor vikt vid struktureringen. Att bilderna organiserades, las i rätt låda, projekten bearbetades i tid osv. Jag känner andra fotografer som gör på samma sätt,, Petersen, Engström, Tuija, Smoliansky, alla bra fotografer sorterar hela tiden, kollar i lådorna. Det är väldigt viktigt.

Jag minns hur Christers slavar alltid fick ge sig på negpärmarna, rota i dom, organisera kopior, bilder las ut, bilder plockades bort. Det är en evig rundgång. Nya idéer blandas med gamla.

Det är vackert. På samma sätt kände jag, en slags vördnad, då jag stod i Mannaminne och såg Anders Åbergs hus. Lite sorg kände jag också, men det är livet, att en dag får man lämna sitt arbete och då är det kanske viktigare än någonsin att det är organiserat, sorterat, genomtänkt, öppnat och färdigt för nya ögon.

Det var dom tankarna jag tänkte då jag stod och kollade på Sune Jonssons printar. De och en slags vördnad och respekt för arbetet. Jag kom också att tänka på Sune Jonssons fru som stod och tittade på mina bilder. Jag gick fram och skämtade med henne och då sa hon: Jag flyttar mig lite grann för jag vill se hur ljuset faller på bilden. Det tyckte jag var fint sagt av en kvinna som säkert vet mer än de flesta om bild.

Populära inlägg