Annars fick jag ett fint stipendium, För förvirrade fotografer. Man måste ha gjort minst femtio böcker och ställt ut en masssa och cyklat minst 100 mil 2013. Det stod mellan mig och en skön dam från Dalarna, Malin Jones, men de tyckte väl att jag skulle få priset innan jag trilla av pinn. Malin Jones är ju knappt 25, så hon får det säkert nästa gång. Fint pris, fri äppelkaka i ett år på Max, gillade jag.
Annars inget nytt under solen. Varje dag har sin plåga, mycket gräsklippning nu och ett jävla tjat om ett bröllop mellan en skitdryg överklassbrud från hovet och en lika skitdryg typ från USA. Sån sörja lägger blaskorna tid på. Fotografiska kör Helmut Newton, han har ju en del bra sidor, men 2013, är inte hans kvinnobilder lite väl sunkiga? Står tiden still, liksom. Runkarbilder, kom igen.
Överhuvudtaget får man passa sig som äldre man då man plåtar unga kvinns. Det som en gång var medverkan, ett gemensamt projekt, blir lätt gubbsjuka, lite småpissigt. Walter Hirsch , som tog underbara bilder på brudar och liv som ung, övergick på äldre dagar till att bli ganska gubbsjuk enligt mig. Han ska ha cred för de bra tidiga bilderna och helst vill man glömma de sista bilderna. Det gäller många äldre manliga fotografer. Att det som var fräscht blir jävligt gubbsjukt. Jag tänker inte nämna några namn, men kolla själva. Det är en jävla skillnad på gubbsjukt och fräscht, eller hur?
