life of a cat...

Kattliv. Tänkte på det här med bilder. Såg en fantastisk bild av Anna Claren igår. Hon stod ute i snön, bland träden. Magisk magisk. Märkligt att den bilden fungerade så bra. Clarenskan jobbar ju mycket med färgen, färgförskjutningar, för mycket om du frågar mig, men i den här bilden satt det som smäck. Det slog mig hur effektiv den här bilden var, hur färgerna, blekheten, stämde så bra med motivet och miljön.

Jag tror det är vad det handlar om. Ska det hålla länge, ska det fungera över tid, så kanske vi måste hålla oss nära orginalet, som det såg ut? Givetvis måste vi spetsa till det hela, men i längden?

Jag kollar igenom olika böcker hemma där man spetsat bilderna för mycket och finner att jag orkar inte med bilder som är för tillspetsade, typ de fotografer som plåtar med blixt och drar i svärtan som galningar.. Varför orkar man inte med det, eller ska jag säga, varför gör jag inte det? Troligtvis för man orkar inte med för mycket konstigheter i längden.

Det är en sak, det andra är att man måste pröva, se vad det blir, för hur ska man annars kunna ta ställning för eller emot något?