Fiffla med bilderna

Det har snackats mycket om Paul Hansens vinnarbild, att den var för mycket photoshop. Lite överdriven kanske, men i mina ögon en bagatell. Det jag i så fall störs av är hur fan man kan tävla med bilder på döda barn? Du skulle aldrig kunnat tävla med samma sorts bild o svenska barn. I grund o botten är journalistik dom och vi, en slags kolonialism. Personligen tycker jag Paul H är en bra fotograf, en som jag litar på, men jag tycker också han borde jobba mer på sin integritet.

En annan fotograf fick som fick en släng av sleven var Eugène Smith, där någon tyckte hans bilder är manipulerade. Alla fotografer manipulerar någon gång sina bilder, för att rädda ett jobb, för att förstärka osv o Smith förstärkte ofta sina bilder med blodlutsalt, nedtoningar, beskärningar, typ Anders Petersen, jag, Teen Hoopen, Claren, osv .. Vi är inte renodlade berättare, vi gestaltar, är en slags målare i reportaget o berättandets konst.

Det finns dom som gör kontakter från negget, men det fungerar dåligt från småbild. Vi böjer bilden som en bluesgittarrist böjer strängarna. Vi ljuger inte, men vi gör det bättre och vi gör det för att vi tror resultatet blir starkare.

Det finns de som säger att de bästa historierna finns bland vanligt folk?? Det är möjligt men de historierna måste alltid gestaltas, böjas, få lite drag, för att bli något.

Detta om bildjournalistik.