En sak är klar. Det pågår en förändring. Det som är gratis försvinner allt mer. Jag blir blockerad på tidningar osv, när jag försöker läsa gratis. Svt tänker ta betalt av datainnehavarna. Lite trubbigt tänkt, men jag förstår också tänket.
Någonstans måste det betalas om det ska bli kvalitet. Frågan är var och av vem? Spotify höjs till skyarna. Jag blir bara förbannad. Artisterna, som är som boxare i en ring, de som alla kommer för att titta på är helt enkelt tokblåsta av Spotify. Pengarna går till aktieägarna. Inte ens det fattar de efterblivna. Huvudsaken är att det är gratis.
Det är på väg mot en gräns för det som är gratis. Så enkelt är det. Någonstans måste kvaliteten betalas. Frågan är av vem och när?
En del vill att jag ska göra en Retro. Jag ska göra en Retro och den kommer att bli stor. Kanske 150-200 bilder. Jag sitter med bilderna framför mig. 70 hänger i Umeå på Västerbottens museum. Var jag ska hänga min Retro och når den ska hängas vet jag inte. Om fem år kanske, om tre år kanske? Just nu finns inget bestämt, men det ska bli en Retro.
När och var och hur? Det finns inte många alternativ för en fotograf som vill göra en Retro i Sverige. Moderna har förskjutit fotografin. Kulturhuset ska få ny ledning. Vad den vill vet ingen. I Stockholm finns bara Fotografiska kvar. I landet Umeå, Malmö, Göteborg, tre ställen, sedan är det slut. För en som vill göra en stor Retro i Sverige finns det alltså fyra (4) ställen, kanske fem om man är hygglig.
Det är inte bra. Det är för lite, helt enkelt. Men, det är också så den svenska fotovärlden ser ut. Fem ställen för den som vill göra en stor Retro. Inte mycket att skryta med.
Jag rör mig också mot en gräns. Jag har varit fruktansvärt produktiv i några år. Det är bra. Jag känner mig stark och trygg och glad för att jag får hålla på. Det ska bli en Retro, tro mig. Inget snack om saken. När, var och hur, ja, det får vi se.
