Skutskjutet, hata feta skidor och dags att vända blad.

Vissa fiaskon är bättre än andra. Jag ligger en vecka i Åre, väntar på väder, bättre väder. Dessutom har jag glömt mina skidor hemma och får gå ut på balkongen och leta bland Axels överblivna skitskidor. Bara fetingar, och finns det något mer överskattat än feta, breda skidor? Knappast.

Min irritation överförs på arbetet. Jag gör klar två nya böcker mest bara för att jag är så förbannad, en innehåller 250 bilder. Den andra handlar om skidåkning och livet som snöraggare.

I alla fall, på lördagen ska Skutskjutet gå av stapeln. Det är ett familjevänligt störtlopp, men egentligen börjar den här storyn redan på fredag kväll. Polarn Jp och hans landslagspolare äter middag i Axels kastell, hemma hos JP och mig, på Källvägen. Fina grabbar. Det dricks whiskey, tjuvröks på balkongen och de 2 och 16 meter långa skidorna vallas med svindyra vallor. De här grabbarna går in för att vinna.

Det blir mycket snack om hur man ska spöa Järpens och Sveriges snabbaste speedskiåkare. Det snackas om att kasta stavarna och Hans, Sveriges bästa störtloppsåkare, har inte åkt ett lopp på ett år sedan han knäckte underbenet i ett fall i ett internationellt störtlopp. Nu ska det i alla fall startas och då gäller bara vinst.
Jag ska ju plåta, så jag tar en whiskey extra. Jp undrar om inte jag ska ha ett par långa, välvallade störtloppsskidor, men jag lyckas slingra mig undan det hela.

Så går natten och tidigt på morgonen laddar jag Ferarrin för att köra upp till starten. Hell, det har snöat under natten och jag har välpumpade sommardäck, snurrar runt i backen och får ta mig upp liftvägen.
Det är storm i backen, åker halva, på rakan stannar jag, vinden stoppar mig och jag hatar de feta skidorna, ovallade jävla skidor, dessutom. Jag ställer mig i svängen, plåtar då polarna passerar. Hans, som satt på middagen kvällen innan och var lite orolig, prickar rätt mellan två vindbyar och vinner med tre tiondelar.

Själv får jag ett samtal om att det är sommar i Stockholm, glider mellan repen, in i bilen, startar den och kör ner till stan på rekordtid.

Säsongen är över och det har varit en bra, lite ryckig säsong. Årets slutsats är dock enkel: Jag hatar feta skidor.