Från min generation.

På tal om det här med erfarenhet. Först läste jag en lång utläggning om hur man får fram bra svartvita bilder, sedan kollade jag på bilderna. Rena ankskiten från början till slut. Låt oss ta det från början. Den enkla vägen. Ser det bra ut, är det bra.

Sedan gick jag vidare och läste om hur man ställer in en racercykel. Jag har ju tävlat, det var dock 45 år sedan, men jag ställde in en del cyklar på den tiden. På känsla utifrån några enkla parametrar. Jag läste förundrad denna inlaga om hur man ställer in en cykel. Det var benlängd, armländ, armbåge hit och dit, ggr 0,86 osv,,,

Till slut var jag tvungen att mäta allt, gå ner i källaren, kolla på cykeln som jag ställt in på känsla, den känsla som jag tränade upp 1966. Tro på fan, cykeln var inställd på millimetern perfekt.

Allt detta, på tal om känsla.

Hittade en del bilder från den tiden då vi var ett gäng Camaradies, som drog land och rike runt på 80-talet i våra bilar och plåtade allt som var kul (festivaler, rock, Sjöbo osv). Vi var fyra stycken som var järngänget. Jag, Petersen, Olle Lindstedt och Mikael Andersson (han med barnboken och kollo). Ibland dök Tunis upp också. Vi hade bilar. Jag en Saab, Olle en Volvo, Anders en japanare, Mikael en Golf och Tunis en hemsk, blå Saab. Det var mer eller mindre inredda som små hem och vi sov alltid i bilarna.

När vi kom hem la vi ner bilderna i vårt bildarkiv(Mira) och de genererade alltid de pengar vi behövde. La man ner dessa bilder så sålde de. Det var så vi gick runt ekonomiskt. Vi åkte ut, tog våra fria bilder, sålde ibland ett rep och det rullade runt i en ganska skön sörja.

Idag skulle vi/jag aldrig kunna sälja den typen av bilder. De är för personliga. Jag skulle hamna i trubbel hela tiden och så går det som det går. Finns det inte en möjlighet att leva på bilderna, blir det svårt att ta dom.

Jag tänker med värme på vårt kamratskap, våra resor inom landet. Är det några unga fotografer som gör liknande räder idag, man kör runt i Sverige och plåtar hela somrarna? Det tror jag inte men jag hoppas.