Om det här med Insta o Fejan...

Jag skrev jo om Insta o Fejan. Låt mg direkt säga att jag är verkligen ingen fan av någondera. Insta för att det sägs var gjort för bilder, okej, men det är för mycket bilder. Man blir matt bara av att öppna Insta. Det finns några jag följer, Turnley, Patti Smith och DAH. Alla har det gemensamt att de skriver till sina bilder. Att bara skicka upp bilder utan att berätta en story går fetbort.

Jag lägger upp samma story på alla mina konton, det leder till att mellan fem och sex tusen garanterat ser det jag gör varje gång jag lägger upp något. Bloggen är viktigast för där samlar jag allt för  framtiden. Insta och Fejan litar jag inte på och en dag försvinner allt man lagt upp. 

Insta kör hårt med hashtaggar. Avskyr det, att lägga upp en bild med 20 hashtaggar tyder på taskigt självförtroende enligt mig. Det ser ju inte klokt ut, och leder inte heller till mer följare. 

Facebooks problem är deras korkade moral. Man kan ju inte visa sina bästa bilder där eftersom då blir man avstängd. Så bloggen är grejen.

En annan grej är att jag fick en del kritik för mina färgbilder, tycker nog dom är ganska bra, men jag tappade följare på Insta då jag började publicera färg så det slutar  jag med. Sedan kan man ju kolla vilka som har mest följare på Insta, oftast unga tjejer med stora bröst som bara visar bilder på sig själv och säger något självklart, eller så deras manliga motsvarigheter, killar med sportbil och efterbliven blick. 

Ja, det var genomgången av de sk medierna. Snackade med en polare idag som fått två recensioner på en bok hen gjort, Då mindes jag att år 2000 fick jag 90 recensioner på en utställning. Betänk det, så fattar ni hur det har gått för kulturen.